There is a flea on my bug

Lade mig och läste ett tag, och sedan försökte jag sova för att bli kvitt känslan av illamående. Sedan ringde pappa och nu har jag köpt aktier för, eh, 42k. Jag fick välja aktier själv och sedan sade pappa att det var jättebra valt, så jag kanske kan få koll på det där med aktier ändå!

Fortfarande illamående. Skall gå iväg till Ica Nära och köpa kvällsmat och chips, och sedan skall jag slöa hemma och se ifall jag kan få världen att sluta snurra. Det är som när man åkt karusell, eller suttit på ett tåg i flera timmar åt fel håll. Åksjuka, heter det på svenska, men engelskans ”motion sickness” känns mer passande.

Jag hittade denna pretty också:

Den hade varit väldigt fin att ha i den mörkröda varianten.
Enda nackdelen med sådana här ljuva små plagg är att de är svåra att hitta passande tillfällen att bära vid, OCH de måste förmodligen kemtvättas. Det känns inte riktigt som att jag kommer att våga pressa in dem i tvättmaskinen nere i vår tvättstuga…

Fortfarande velig angående Vogon. Dels misstänker jag att jag kommer att må illa imorgon igen, och sedan är det hela den där grejen med att jag egentligen inte har någon att gå med och det känns bara vilset. Viktor har ju inte ens svarat på sms:et jag skickade honom för sex timmar sedan gällande morgondagens Vogon, så så intressant var det :P Visserligen har han sagt att han inte gillar att sms:a från sin mobil, men…

Dags att gå ut och röra lite på sig. Håll tummarna att illamåendet går över!

I die each time I hear this song

Det är något som gör mig avtrubbad, disträ, bortkollrad, vilsen och allmänt confuxxed. Men jag vet inte vad. Tiden rinner iväg snabbt som sjutton och jag har ingen större koll på vad jag gör eller bör göra just nu. Det är förvirrande och jag gillar det inte.

Just nu vill jag socialisera, men det är ingen som har tid med mig. Det är synd. Jag vill prata, fnissa, röra på mig, ha ögonkontakt, äta något, dricka något och vara glad i sällskap. Just nu fungerar inte ens WoW för att få mig att samla mig, för ingen är online och jag blir sjuk på att spela helt ensam. Det var därför jag bytte server sist, och blir det aldrig bättre än såhär känns det som att min spelkarriär kan vara på väg att gå över. Jag måste få prata när jag gör saker! Det är därför jag lägger laptopen inloggad på MSN på stolen bredvid och hela tiden fastnar där istället för att döda dinosaurier och whatnot. Jag vill ju levla så att jag får spela med de stora pojkarna, men när de stora pojkarna aldrig är online och pratar med mig så tröttnar jag. Så enkelt är det.

Att prata och socialisera har alltid räddat mig. Ligger jag sjuk och någon ringer blir jag oerhört mycket piggare efter att ha pratat skit i telefon i en halvtimme. Sitter jag deppig och faktiskt orkar prata med folk så blir jag alltid på bättre humör om de lyckas få mig att byta ämne, börja tänka på annat och tappa tråden. Är jag på gott humör blir det alltid bättre när jag får prata av mig med mina vänner.
Men att bara sitta här och stirra in i väggen eller att då och då slött kolla om någon faktiskt är aktiv på MSN… det ger inget.

Jag vill fika. Nu. Sedan. Ikväll. För fem minuter sedan. Skulle någon vilja fika med mig nu hade jag nog sådär gått sönder av lycka för jag vill ut ut ut i det här vädret och jag vill socialisera. MEN NEJ. Ohwell.
Solen har uppenbarligen redan givit mig huvudvärk idag och jag får väl ställa mig i duschen istället. Det är ju min mirakelkur nummer två. Duscha och prata, that’s what keeps me going.

Jag vill se på film. Ikväll får det nog bli flobba chips och se på diverse film eller Frasier.
Kein KULT für mich anymore.

Bye bye love, bye bye happiness

Såhär duktig har jag varit nu:

Nu är det bara att hoppas att jag inte är helt värdelös.

Satt på balkongen en stund, nu bränner det i min hårbotten och både jag och Lilla Gumman känner oss avtrubbade och konstiga. Dumma solsken. Men varmt är det! Jag vill baaadaaa.

I should have known better, but I trusted you at first

Mer modebloggande!

Dagens outfit:
Jeans
Skelettstrumpor
3/4-ärmad vitsvartrandig tröja
Röd teeshirt med WHITE FLOUR och en heilande mjölpåse på
Röda glasögon

Who killed the fashion victim? (I did)

Don’t you think it’s kind of sad that you’re treating me so bad, or don’t you even care?

Jag vill vara omgiven av vatten. Ligga i ett hav, bubbla i en bubbelkopp, slappna av i ett badkar – det spelar ingen roll. Jag känner bara ett väldigt stort behov av vatten runt min kropp. Flyta runt, känna sig viktlös, för några sekunder tro att man är ett vattenväsen… Vatten ger mig styrka. Jag saknar mitt hav. Egentligen borde jag åka upp till typ Helsingborg och sätta mig vid havet en stund och tänka. Helst vill jag dock ha min vackra Östersjö här. Jag saknar Östersjön. Jag vet inte ens vad havet här utanför heter, Kattegatt?

Idag skall jag andas och göra mina ansökningar till högskolan. Funderar på att dra ut min stora kudde på balkongen och sitta där med laptopen i knät och göra vad som göras skall.

Det MÅSTE vara mina p-piller som gör mig illamående! Jag mår inte dåligt innan jag tar dem, men efter börjar det bubbla och fräsa och skrämmas och väsnas och ha sig i min bröstkorg och maggrop. Om det inte går över innan helgen är slut ringer jag barnmorskan på måndag och bokar en tid och byter piller eller något. Det kan ju knappast vara bra för mig om jag mår illa av det.

Jag tänkte bjuda på lite ögongodis idag, det är ett bra tag sedan sist och ni kanske har glömt bort hur snygga en del människor kan vara. Dagens sjukt snygga brutta är ingen annan än den över femtio år gamla Nina Hagen, kvinnan med rösten alla vill ha. Helt otroligt att man kan vara så djävla snygg när man faktiskt är gammal! Det ger en hopp inför framtiden, jag vill också vara snyggoth när jag är gamling :)

Bring your enemy your nightmare

Lagom rufsig i håret. Lagom nyvaken också! Lotta ringde och väckte mig halv elva, då var jag helt zombiefierad och kände mig halvt vilsen. Lotta skall inte med på Vogon imorgon, får se hur jag gör då. Jag är inte tillräckligt hemma där för att a) kunna ta mig dit själv, b) hänga där själv och sedan c) ta mig hem själv. Alltså ligger Vogon på is tills jag har koll på vilka som skall dit och vilka som kan tänka sig att ta hand om mig lite :P

Idag skall jag spela lite WoW och fixa lite här hemma. Funderar på om jag skall göra en smörgåstårta att frossa på ikväll, men jag vet inte.

Idag är det fredagen den trettonde och jag gissar att folk kommer att gå runt och inbilla sig att minsta lilla sak som händer idag sker just för att det ÄR idag. Vidskeplighet har aldrig hjälpt någon, och tvivlar man på det är det bara att tänka på min bowlinghall:
Det finns en viss kägeluppställning som är i stort sett omöjlig att slå ner, och det är 5-7-10. De enda gångerna någon ställer 5-7-10 är i stort sett endast på bana 17, och därmed inbillar sig folk alltid att de kommer att ställa den när de hamnar på den banan. Et voilá, de gör det. Om och om igen. SLUTA INBILLA ER ATT BANA 17 ÄR EN OTURSBANA, korkade människor. Och sluta inbilla er att fredagen den trettonde är en otursdag! Bär ni runt på sådana tankar inom er är det banne mig inte konstigt att saker händer.

Att skylla dåliga saker på ett visst datum är lika dumt som att skylla händelser på att ”jag var full” eller liknande. Sluta ursäkta er och stå istället för vad ni gör och har gjort.

That’s my five cents, nu skall jag äta något.
(NP: Summoning Farewell, jag är helt bortom mig av kärlek för denna vackra sång)

All beauty must die

Mätt och äcklad. Suck, jag måste nog sluta äta. Känslan av att vara nyäten och mätt är inte det minsta tillfredsställande, tvärtom blir jag snarast bara illamående. På en skala så ligger det inte så djävla hett till, faktiskt. Min mage är dum och jag orkar inte med den.

Sitter vid datorn och sjunger. Just nu är jag mätt på WoW också, det vill sig inte riktigt det där med att spela. Så jag pausar lite, samlar lite rested, och förhoppningsvis är det till och med någon online nästa gång jag loggar på. Hela grejen med att spela är ju nästan att ha någon att socialisera med samtidigt, i alla fall för mig, och därför känner jag mig bara avtrubbad när jag loggar på och är ensam online hela tiden.

Nu skall jag berätta en WoW-anekdot som förmodligen bara makes sense om man spelar WoW:
En gång var det en rogue som skällde ut mig för att jag inte helat honom så att han nästan dött. Jag påpekade kallt att jag är mage och därmed inte kan hela, och han fräste ”Jamen, har du inte First Aid eller?!” och puttrade iväg. Jag blev förvirrad, och är det än idag. Man kan ju också undra varför en mage kan förutsättas ha First Aid, medan en rogue kan glida runt och kräva omplåstring från diverse icke-helande klasser. Dumskalle.

NP: All about EveMartha’s harbour

You were an ocean wave my love, crashing at the bow
I am a galley slave my love, if only I could find out a way to sail you
Maybe I’ll just stow away…

En dag när jag orkar skall jag fortsätta lägga in mystiska historier från mina arbetsplatser i min jobb-kategori. Idag är jag dock som sagt var mätt och äcklad och tjock och då får det vara.
Jag måste komma på hur jag skall lösa det här lilla problemet jag har med att mat gör mig illamående. Knaskropp.