Drömde konstig dröm om bowlinghallen. Vår bowlinghall hade brunnit ner, så vi fick spela i gamla hallen på östercentrum, och jag fick en jättestor blåsa av mitt klot. Mamma var jättebitchig och brydde sig bara om Fredrik och RIcard, pappa var skum och jag fick ett nytt klot utan tumhål av Norpans dotter, vilket jag inte alls ville ha. Sedan var jag vilse i Helsingborg och skulle försöka ta mig hem med någon buss som aldrig gick, utanför mitt köpcentrum (det jag alltid drömmer om).

Sova utan att behöva ställa väckarklockan är typ det bästa. Jag sov till halv tolv, sedan strulade blogg.se lite men NU fick jag logga in! Yay! Snelhestar och så vidare.

Är fortfarande i valet och kvalet inför kvällen. Jag har ju en eller två outfits som skulle fungera… Jag har folk jag kan mingla med… Det är mest hela det där HUR TAR JAG MIG DIT och HUR HITTAR JAG TILL LOTTA EFTER? Jag får ringa Lotta sedan och se om Tobias hade lust med mig. Annars har Caroline erbjudit Magnus. Sötnosar :) (Lotta och Caroline, alltså ^^)

Jag vill ju gå ut… Det är mest bara så att jag känner mig nervös inför vissa personer. Det är illa :(
Får fundera lite till. Dansa runt här hemma och se ifall jag vågar mig ut. Jag tror såhär: Vågar jag gå ut så kommer det att stärka mig. Sitter jag hemma kommer jag att deppa. Sedan gäller det bara att ta beslutet också.

Sovdags. Lagom dödstrött. Skall läsa ut min bok också (Terry Pratchetts Wee Free Men) tänkte jag. Får se hur jag gör imorgon, men det blir nog inte alls Vogon i alla fall. Jag är inte riktigt på humör.

Ohwell. Jag behöver städa och diska lite, skall försöka ta itu med det under morgondagen.

Godnatt!

(ps: Nagl är lvl 9 nu, yaaay)

Skrattar ni åt mig idag? Hånler ni och säger att jag är fånig? Rycker på axlarna och gör en sådan där min som att ”ja, men sådan är hon ju”?

Ingen har någonsin det intryck av mig som jag vill att de skall ha. Nåväl. Vill folk inte förstå mig så är det deras problem, även fast jag tyvärr drabbas av det.

Frasier. Spelade lite WoW, tröttnade på partyt och ”råkade” disconnecta. Lackar totalt på att alla förväntar sig att JAG hela tiden skall buffa dem när vi faktiskt har en mage till i paryt. Screw you, jag har bättre saker att göra med min mana än dela med mig till klasser som klarar sig lika bra utan. I synnerhet när den andra magen sitter med full mana och jag står på halv, varför i hela fridens namn kan då inte hon ställa sig upp och buffa?
Var irriterad redan innan, eftersom jag direkt vid påloggning blev inbjuden i ett party till Maraudon. Tänkte att jag skulle ge stället en chans till och samtidigt komma närmre level, men eftersom alla i partyt var dryga, vägrade skicka summon (trots att alla redan stod i Mara) och helt plötsligt berättade att de redan klarat av en del av instansen så stack jag. Jag har inget emot att göra instanser utan att få med alla bossar, men jag tycker faktiskt att det är en sak man är artig och säger vid invite, istället för när jag varit tvungen att resa över halva världen för att komma dit.

”May I get a summon, please?”
”Yes, if you can take me to the summon stone.”
”That will be kind of hard for me since I am in Undercity”
”Yeah.”
Say what, biatch?

Så, som sagt, Frasier nu. Koppla av. Ignorera huvudvärk. Låtsas att folk visst tycker om mig idag och alla andra dagar. Och så vidare.

Nu är jag sådär fruktansvärt mätt igen.
Och så glömmer jag bort att andas. Börjar få huvudvärk, syrebrist. Jag andas in men sedan andas jag inte ut. Och ibland andas jag ut utan att andas in. Till slut blir man yr och får ont i huvudet.

Alla andra verkar ha så lätt för att andas regelbundet. Jag brukar klara det bra också, men så ibland glömmer jag bort att jag måste andas.
På min födelsedag för flera år sedan satt jag och spelade Diablo II LoD, och när jag skulle döda Andariel (första bossen! ;)) så var jag så djävla koncentrerad på spelet att jag helt glömde att andas. Sedan var jag yr, disträ och hade huvudvärk och syrebrist i typ tre timmar efteråt. Det där med att andas är inte alltid något som är naturligt.

Jag har hittat ett landskap i mitt minne. Jag har förvisso aldrig tappat det, men på senare tid har det mörka skogslandskapet blivit synonymt med vissa låtar jag lyssnar på. Lutar jag mig då tillbaka och sluter ögonen är det alltid samma lilla nattmörka glänta som dyker upp för mig. Varenda gång.
Platsen i sig spelar inte så stor roll. Vi var där en gång, på klassövernattning med våra föräldrar, när vi gick i typ trean. Vi bodde i husvagn alla familjer, och jag minns att jag trivdes så bra eftersom min mobbare hade åkt hem till Chile ett tag. På natten sprang vi runt i skogen och lekte kurragömma och krig, jag och de där snygga pojkarna i min klass. Och på något sätt så är det en liten glänta från den stunden som etsat sig fast på min hornhinna och numera dyker upp som ett distant men tydligt minne i kombination med att Winamp spottar fram vissa låtar.
Det är lite konstigt.

Nu skall jag äta morötter och ser på mer Frasier. Att halvligga still i min säng är bra, då lugnar sig min kropp lite och jag känner mig inte lika yr.
För ett tag funderade jag på om det var någon form av näringsbrist, men jag har ju ätit massor den här veckan! Jag har faktiskt ätit något varje dag, vilket är mer än vanligt. Mat tre-fyra dagar och macka de andra. Förmodligen har jag till och med gått upp i vikt, så näringsbrist låter inte troligt. Jag har ätit från alla hörn på kostcirkeln. (jag vet att cirklar inte har hörn :p)

Ohwell.

Lite chatt på MSN med mamma Eric gjorde mig på bättre humör, men jag är fortfarande yr och äcklad. Nu skall jag laga mat och sedan skall jag ligga lågt. Kommer att spela ifall någon är online, annars ser jag en säsong Frasier eller något. Gömmer mig för omvärlden, sjunker ner i marken, går i ide. Och sedan dyker jag upp igen, när ni minst anar det!

Lotta föreslog att jag skall hänga på Tobias och hans gäng imorgon på Vogon. Vi får se. Skall jag dit är det nog det enda alternativ jag har, eftersom vissa verkar ignorera mig och Lena är i Stockholm. Fast mår jag lika illa imorgon kommer jag att stanna hemma. Jag ser ingen idé i att gå ut och känna mig eländig en hel kväll, då sitter jag hellre hemma och surar över att jag inte har något att göra. Inget att göra, tänker jag sedan, jag har ju för höge farao 100 filmer att se på!

Mat. Och sedan dö lite.
Ha en trevlig kväll, vänner och främlingar!

Angående mina p-piller:

”Vanliga biverkningar som kan förekomma är bröstspänningar, illamående, huvudvärk eller blödningsrubbningar. Dessa biverkningar är lindriga och försvinner oftast inom 2-3 månader.”

JO, men fuck you att jag tänker gå runt och må illa i TVÅ-TRE MÅNADER. Jag har mått illa i lite över en vecka, det är fan nog. Jag ringer på måndag, de får skriva ut något annat åt mig för det här är inte dugligt alls.

Alla ni damer som läser detta och går på p-piller, rekommendera gärna vad jag skall be att få istället! Nämn gärna vad det är för biverkningar som gäller för dem också. Merci ^_^