Egentligen är mitt hår ganska snyggt. Jag klarar faktiskt av att pull the cartoon-look, i alla fall så länge jag är sminkad. Annars ser jag bara skum ut, men just nu ser jag banne mig fuckable ut. Nästan. OHWELL.

Jag skall plugga, men orkar inte. Vill inte. Jag lyssnar på Schandmaul och vill dansa. Rundherum ins helle Feuer, rundherum im wilden Tanz. Tentan kommer inte att gå bra ändå. Jag är pepp på allt annat än tenta.

Annorlunda. Något sprack men det lagades och då är allt frid och fröjd igen. Barnsligt solsken efter regn, det är vad jag är. Men ibland behöver man få gråta lite. Ibland är tårar förlösande.

Eric skickar dumheter på MSN. Mycket bra. <3

Ikväll blir det carbonara för tredje gången den här veckan. Snart blir jag tjock på allvar.

Jag har hämtat upp silvershampoot ur källaren. Skall laga mat och sedan duscha, sedan skall jag panikplugga och sura över att jag inte har panikpluggat tidigare idag. This tent will be bad, som man säger. (svengelska ftw!)

Kävlinge luktar jord. I affären luktade gubben före mig massor av herrparfym (av den dåliga sorten). Min lägenhet luktar värme. I badrummet luktar avloppet illa igen, något som står mig upp till öronen i irritation. Jag vill ha trevliga lukter omkring mig. Min säng luktar jag. Min hud luktar solsken.

Min dator spelar Graves för mig. Det är allt jag behöver.

Dagens framsteg: Att inte låta Förtvivlan författa min blogg.
En del bråk (eller vadhelst man vill kalla dem) kan vara uppfriskande och få en att förstå. Jag önskar bara att folk kunde bitcha mot mig oftare (well, egentligen inte) så att jag fick mer feedback. Jag kräver inte positiv feedback, jag vill bara VETA. Som när man bakar pizza; hur fan skall jag kunna veta att mina pizzor inte uppskattas av kunderna om kunderna aldrig säger ifrån? Hur skall jag någonsin kunna bli bättre om ingen någonsin pekar ut mina fel och ber om förändring?

Det sägs att jag är för fördomsfull. Jag håller delvis med. I vilket fall som helst får det stå mellan personen i fråga och mig. Det ger mig saker att tänka på, klura över, försöka göra något åt. Vi behöver alla små hobbies och projekt att syssla och pyssla med; jag har mig själv och mina issues.

Min problemkategori behöver fler inlägg. Jag hade kommit på ett bra problem att bearbeta tidigare idag, men det har totalt fallit mig ur minnet. Får se ifall det dyker upp igen. Att skriva ner saker gör dem verkliga för mig. Svart på vitt (eller vitt på svart, om man nu skall utgå från vad som står i bloggen) och plötsligt existerar orden och deras innebörd.

Det är dags för mig att sminka mig (mitt smink försvann medan Förtvivlan regerade) och gå upp till Ica och köpa något att äta. Jag vet inte vad. Jag är inte sugen på något, och min tunga känns svullen. Men om några timmar kommer jag att ångra att jag inget ätit.
Jag minns att jag hade lyckats få rutin på mitt ätande i höstas. Kvällsmat åts någongång mellan sex och sju varje kväll, jag åt aldrig något (ens godis) efter nio. Lunch och mellanmål åts regelbundet. Det var bra. Jag får försöka få igång en sådan rutin igen. Rutiner är bra för mig. Schema och bestämda tidpunkter.

Magen är tom och huvudet är fullt. Ibland är det tvärtom. Jag vet inte vilket som är bäst för mig.

Det finns en del saker jag är känd för. Jag har ingen balans whatsoever, petar man på mig ramlar jag omkull. Jag kan somna när som helst och hur som helst och vaknar inte no matter what. Jag kan prata tills folk går ifrån mig i ren panik. Och så är jag ganska klumpig. Sistnämnda är en sak jag har haft nackdel av på jobbet, minst sagt. Jag är bra på att skada mig själv, om man så säger.
De mest minnesvärda skadorna från min tid som pizzabagare är som följer:

1. Det L-formade ärret jag har på min handled efter att jag råkade lägga emot den på en kaffebryggare som stått igång på högsta värme i tretton timmar. Det tog ett par dagar innan det slutade brinna i armen på mig, men nu har ärret börjat blekna så jag slipper gå runt med ett osexigt L på armen. Jippie!
2. Allehanda blåmärken på lår och höfter efter att jag alltid lyckas springa rätt in i a) dörrposten mellan köket och kassan eller b) handfatet i köket. Exempelbild på dörrpostblåmärke och exempelbild på handfatsblåmärke. (blixten har förtagit en stor del av det knallgullila på sista bilden, blåmärket var värre än det ser ut!)
3. På min högra handled finns fortfarande kvar ett ärr efter den gången då jag skulle fritera en djupfryst panerad rödspätta. Folk är dåliga på att ställa in saker i frysen så de tinar upp och fryser sedan fast i varandra. Jag var tvungen att få isär två elaka rödspättor, de lossnade snabbare än jag trott och jag råkade dra ena rödspättan över hela min handled som genast började blöda. Tänk er att sandpappra handleden, så har ni nästan koll på vad jag gjorde.
4. Då jag är överkänslig mot mjöl börjar jag alltid nysa av att baka pizza. (ja, skitsmart att jobba som pizzabagare då, inte sant?) En av de värsta nysattackerna fick mig att ta mig utomhus för att få syre och kunna sluta nysa. Jag satte mig på ett gäng lastpallar men nös så kraftigt att jag föll av, vilket jag då tyckte var fruktansvärt roligt, så jag sprang in och ställde mig bakom köksluckan för att berätta för min bror. Han stod i kassan, så jag stod där och småfnissade lite för mig själv medan jag väntade på att han skulle bli klar med kunderna. Sedan nyser jag igen. Kraftigaste nysningen EVAH. Jag viker mig nittio grader av kraften, och slår därmed pannan stenhårt i stålbänken framför mig. PANG! Jag blev jätteyr men samtidigt oerhört road, började skratta tills jag grät och satte mig ner på golvet för att inte svimma. När min bror äntligen kom bort till mig satt jag och hulkade med en bula stor som ett ägg i pannan. Jag slutade nysa, i alla fall.
5. Jag har fått fritösolja och kokande stekfett på händer, armar och i ögon ett antal gånger. Det gör ont.

Nu kommer jag inte på fler roliga skador jag haft för mig, så nu skall jag berätta om kunders och arbetskamraters skador istället.

1. Pablo brände upp hela handleden på pizzaugnen. Hans brännsår var lika stort som en av mina händer, och eftersom det var innan jag fått lära mig baka pizza så jag kunde inte byta av honom. Har man bränt sig vill man INTE stå i närheten av en 300 grader varm pizzaugn, tro mig.
2. Roffe skulle plocka upp ränngrindarna åt en familj på en bana, men hittade inte krokredskapet. Därmed fick han för sig att det var en jättebra idé att dra upp ränngrinden med SITT FINGER, vilket vi absolut inte under några omständigheter får lov att göra. Det slutade med att han klämde sönder fingret och fick åka ner till akuten och sy. Snyggt jobbat.
3. Kunder uppmanas när de skall köra Laserdome att INTE springa, eftersom rökoljan gör golvet livsfarligt halt och det är inte alls bra att ramla omkull i en lokal där allt är trä eller sten. Pappa hade en grupp ungdomar som skulle köra därnere, och sade åt dem att inte springa. Nej nej, sade de, öppnade dörrarna, gick demonstrativt in – och började springa. Innan spelet ens hunnit komma igång kom en snubbe ut med spräckt ögonbryn, för det första han gjort var att springa rätt in i väggen. SMART.
4. En sak som fick mig och Berndt att skratta så mycket att vi var tvugna att gömma oss var när det kom en far och en son och spelade bowling hos oss en sommar. De skrev in sig i datorn som ”pappa” och ”Emrik” och jag och Berndt kom fram till att Emrik nog är det fulaste namnet någonsin. Sedan skulle de spela. Pappa slår, allt går bra. Emrik skall slå, men har inte alls fattat att man INTE SKALL SPRINGA UT PÅ HALVA BANAN, så ungen gör en bakåtvolt och slår bakhuvudet stenhårt i banan. Jag springer ut i köket, Berndt springer in i bowlingbåset, och där står vi tills vi slutat skratta. Förlåt, men det var ju roligt.

Nu skall jag äta mat. Min mage skriar hejvilt och det gör mig lite nervös. Tänk om den lyckas övertala zombiehjärnan att det är en bra idé att börja knapra på mina spetiga armar eller något? Alltså är det dags för förtärande av rostat bröd med ost eller skinka eller whatnot på, och sedan skall jag läsa vidare. Det är dock SKITTRÅKIGT och jag börjar allvarligt talat tappa intresset av det på allvar. Vilket, det säger sig själv, inte alls är bra. ALLS. Men orkaaaa.

Jag behöver sju poäng till innan hösten drar igång. I sommar läser jag 15 poäng nazihistoria, innan dess skall har vi kvar typ 8 poäng av svenskan. De där sju poängen får jag ju ifatt någonstans. (och det är helt uppåt väggarna fel att jag låter sådana här tankar figurera i min lilla kycklingblonda skalle, för det slutar med att jag ger upp och stagnerar och tycker att allt löser sig ändå) (det gör det ju, men meningen var ju aldrig att jag skulle GE UPP. bad zombie)

Mrr, så, mat nu i alla fall.
Sedan skall jag posta deklarationen och typ hitta något att äta till ikväll. Frågan är bara VAD. Mat går på iaf tjugo spänn, jag undrar om det är ekonomiskt försvarbart. Förvisso har jag tre kassar med pantflaskor och en fjärde på gång (det finns pant överallt i min lägenhet, i synnerhet efter mitt födelsedagskalas) (jag får ha fest oftare, det innebär att jag får pantpengar!) så om inte annat får jag knalla runt som en skum baglady och skaffa pengar med hjälp av all min pant. DET ORDNAR SIG, egads.

MAT.

Dagens outfit:
Svart tee med texten ”FOR THE HORDE! Undead Mage” framtill och ”Hail the Forsaken!” baktill. Nu spelar jag Bloodelf Mage, så det kan gå.
Svarta linnebyxor, halvsnyggt lagade efter att de gick sönder när jag blev påcyklad av en snorunge.

Och så lite bonusbilder:

Kycklingblond FTW!

Alltså… Notera vilken otrolig skärpa det blir i bilderna med min nya kamera! Jag är helt pixelkåt, egads, hade jag vetat vilken skillnad några pixlar kunde göra hade jag ju bytt upp mig till bättre kamera för länge sedan! Whee!
Detta är för övrigt oredigerade bilder, eftersom jag är lat och måste plugga. Snyggare än såhär ÄR jag alltså inte, hoho. (i synnerhet inte så länge jag har gult hår, haha ^^)

Ohwell. Nu har jag gjort mitt slöbloggande för dagen. Skall försöka ta lite kort på mitt kycklinggula hår sedan, och min fina Horde-teeshirt som är dagens klädsel tillsammans med mina favoritbyxor i svart linne ^^

27 timmar musik i min playlist; jag tror att jag klarar mig ett tag nu ;)

Ni är ytterst välkomna att skicka uppmuntrande ord via MSN (jag lär ju kika förbi ett antal gånger, hrr) eller sms! Plugga är dödstråkigt och gör mig väldigt sömnig, så roliga saker kanske piggar upp mig lite. Om ni av någon anledning känner att ni verkligen behöver mitt telefonnummer, förklara varför på MSN så får ni det nog. Om ni av någon anledning känner att ni verkligen behöver mig på MSN, förklara varför här i bloggen så lägger jag nog till er. Är jag inte snällaste Zombien i stan, så säg!

…hungrig.