Skall jag vara riktigt brutalt ärlig? Jag kommer nog inte att ha ett enda rätt på den här inlämningsuppgiften. Jag gissar hejvilt och försöker stärka mina skumma idéer med hjälp av Universitetsgrammatik för Nybörjare och SAS, och jag tror inte att det helt och hållet är en stabil plan. Något säger mig att detta är en kurs jag kommer att få läsa om i höst, heh. Jaja, då kanske jag är bättre på grammatik i alla fall. Kanske. ^_^
Pratade lite i telefon med Lotta nyss. Det lät inte som att hon hade total koll på de klammermarkerade fraserna heller. I så fall är jag inte helt ensam om det, i alla fall. Vi kom häromdagen fram till att vi nog är klassens maskotar. Vi är liksom de där gulliga små oskuldsfulla korkade flickorna som alltid är på gott humör, men som aldrig klarar av något. Bah, jag klagar inte! Värre etiketter kunde man ha! Bättre att de tycker att vi är rara än att de tycker att vi inte alls är det.
Jag är på humör för att diska. Vad är det med mig och motivation, egentligen? Det är någon sådan där inbyggd reflex: Så snart jag har tråkigt skolarbete att ta mig för så känner jag mig alltid djupt frestad att diska, städa, tvätta eller typ lära mig knyppla eller något.
Äsch, jag har egentligen inte så mycket kvar att göra: Jag skall bara markera ut attribut och sedan ger jag upp. Nackdelen är dock att internet vägrar sköta sig i Lilla Gumman just nu, och jag kan inte få över det hela till Stora Tösen. I värsta fall får jag dra ur nätverkskablen ur Tösen och trycka i den i Gumman i två sekunder så att jag kan maila in det hela. (det är ju trådlöst som brummar i lillan, vet ni)
Var duktig nu. Det tar bara en kort stund, och sedan kan du antingen Zzzova eller spela lite World of Warcraft. Don’t be a fool. Skriv klart, och imorgon mailar du in det. Easy peasy, ne?
