Världen är en konstig plats. Det sämsta just nu är att jag låg vaken HELA NATTEN GENOM och fick inte mer än ett par enstaka minuters sömn. Jag var röd i ögonen när jag klev upp imorse. Trött på allt, trött på livet, vill bara sova.

Ingemar kom tillbaka från körprov före lunch och skickade upp mig på vinden, till vårt vilorum. TROR att jag slumrade till en kort stund, var helt slut när klockan ringde och det var dags för lunch. Jag lever ju, jag är bara trött. Och jag märker att jag hela tiden har irritationen krypande precis under huden, jag har väldigt lite buffert för bullshit för tillfället. Det finns en risk att jag exploderar under dagen, men jag gör allt jag kan för att hålla mig så vän och mild och trevlig jag bara kan.

Fyra timmar kvar av arbetsdagen.

Igår var jag bakfull och spenderade större delen av dagen åt att titta på Netflix. Var MYCKET nöjd över att hitta Den Onda Cirkeln, så den tittade jag på och åt chips och trivdes med livet. Sedan åt  vi middag och efter det gick jag ut på en promenad. Det hade slutat regna, så det var svalt och grått men väldigt hoppfullt i luften, ändå. På väg upp till sjön såg jag en groda på vägen och hann knappt mer än att reflektera över att det satt en groda på vägen innan en bil körde över den mitt framför ögonen på mig. Det var brutalt. Den satt kvar i en oerhört märklig position, med bruten rygg och inälvor omkring sig. Blev väldigt illa berörd, mer än jag var beredd på.

Tog tydligen grodans död som ett dåligt omen och spenderade två timmar i skogen åt att vara paranoid och ÖVERTYGAD om att jag skulle bli tagen av trollen. Såg mig över axeln hela tiden, ryckte till åt ett par joggare som sprang förbi, kunde inte skaka av mig olustkänslan. Så himla märklig reaktion, varför i hela fridens namn skulle jag bli kidnappa av mytiska väsen i skogen för att en groda inte hann flytta på sig? Hjärnan är full av spöken, ibland.

Idag är det jag som är spöket. Jag vet inte ens om jag är särskilt närvarande, egentligen.

Ikväll handledarkurs, skall göra mackor om en stund. Det mesta är förberett, jag skall bara le och vara trevlig och kika på folks körkort och vänta på att klockan blir 18 så att jag kan gå hem. Borde jag lägga mig direkt när jag kommer hem? Borde jag hålla ut och hoppas att jag inatt är såpass trött att jag fullständigt däckar? Borde jag prata med en läkare och kanske få hjälp att sova eftersom detta trots allt har pågått i ett par månader nu, med olika nivåer av dålig sömn varje natt? Jag vetefan. Idag orkar jag inte, i alla fall. Idag vill jag mest bara kräla ihop under en filt och väsa åt världen och gråta mig till sömns, men vi får se vad det blir av allt.

Bara så TRÖTT på att vara trött hela tiden. Det är ovärdigt. Jag borde vara bättre än såhär, borde vara en glad och pigg och peppig människa, men istället är jag bara helt slut i huvudet.

Suck.

Hejdå.