En tisdag som sakta drar sig mot sitt slut. Eller ja, 2 timmar och 40 minuter kvar, men ni vet.

Det är ett jättetrist slemregn ute. Sådan där konstant vätande, men liksom inte ens droppar. Bara en entusiastisk dimma, kan man väl säga. Duggregn deluxe. Nästan som att det snart är november… :P

Sprang inte imorse så jag skall springa ikväll, innan jag sticker över till Johan igen. Det var föräldramöte i skolan så han blir hemma lite senare än vanligt, så då kan man ju passa på att ta en kvällsrunda. Får se ifall jag kanske till och med siktar på att springa lite längre än 1,6 km då — det hade ju varit fint med 3-3,5 kanske. Men det beror på så många saker — vädret, till exempel. Kanske. Det märker vi.

Lite över två månader till julafton och jag är klar med en julklapp, och det är väl öh allt. Skall sätta mig vid tillfälle och göra en lista över vem och vad och varför, och sedan göra lite mer konkreta planer kring det. Ogillar att allt känns så oplanerat hittills, men ja.

Inte så inspirerad idag, tyvärr.

Hittade lite bilder från för länge sedan, typ 10 år sedan, och insåg hur mycket sämre livet var när man omgav sig med folk man trodde var vänner men som liksom inte var det? Jag har kanske en mindre krets om mig numera, men alla är där för att jag vill ha dem där och för att de vill vara där, och det gör enorm skillnad. En liten grupp människor som jag älskar och som älskar mig. Kan absolut sakna stora fester och mycket folk att mingla med, men jag saknar inte det falska, glättiga, de där som bara fanns där för att jag var ihop med ”rätt” kille vid tillfället. Hans vänner, det vill säga. De som aldrig var där för mig.

Nu blev jag ju mycket djupare och konstigare här än vad jag hade tänkt mig. Jag ville mest säga att jag uppskattar mitt liv där jag är idag. Det gjorde jag på den tiden också, jag bara tittar på det på ett annat sätt idag, med de erfarenheter jag skaffat mig sedan dess som facit.

Jag tänker inte ens påstå att de här människorna var dåliga, det var de inte. Det är de inte. En del var väl visserligen rövar, men liksom… vi var bara inte rätt för varandra. Varken jag och den dåvarande pojkvännen eller jag och hans vänner :P Det är ju så livet är, ändå. Jag tror att alla kan känna igen sig i det, ändå.

Det är fredag, jag har två timmar kvar av dagen och jag är väldigt kall om min högra hand. Skall städa + kolla igenom lite bilder jag tog för att se ifall något av det är värdigt att hamna på vår Facebooksida (har fotograferat teoriboken för en liten uppdatering av tidigare tagna bilder) och försöka att inte bli hungrig. Jag skall äta när jag kommer hem, och sedan springa, men det är ju lite tid (som sagt, två timmar) kvar tills dess så… Det blir bra.

Skall till Johan ikväll, och vi skall äntligen få ha en helg ihop igen. De senaste tre helgerna har vi ju knappt setts. Först åkte jag till min bror, sedan åkte han till Blekinge och sedan kom Toro hit och hängde. Jag behöver få lite normalt helgumgänge med honom igen, det har känts jättekonstigt att vi liksom inte GJORT saker tillsammans på länge. SÅ DRAMATISK JAG ÄR, men ja. Det är ändå fint att kunna åka på utflykt eller göra saker i dagsljus, och inte bara sitta på soffan och titta på TV-serier i en timme eller två innan man skall sova.

Solen skiner idag igen. Min väderapp sade att det skulle bli lite regn, men just nu är himlen knallblå och löven utanför fönstret lyser som eld i solskenet, så …yeah. Jag tror inte att det blir regn, inte på ett par timmar iaf :) (inb4 det plötsligt börjar ösregna om en halvtimme i guess? :P)

Ryktet säger att det skall vara fint väder i helgen också. Det är bra, vi skall ner till utanför Grimeton och bygga på söndag, så det vore skönt att inte behöva stå i småspik och kyla och huttra medan man försöker såga och skruva.

Ni får ha en fin helg! Det tänker jag ha. Det tror jag att det blir, också. Imorgon skall vi — enligt plan — bara chilla och plocka svamp. Får se vad som blir gjort utöver det, kanske lite secondhand eller så?

Hejsvej

Seg idag. Låg. Har varit sedan igår, men det ger väl med sig. Det brukar göra det. Jag har inte så mycket spännande att skriva om, men vill ju som sagt hålla igång med att posta *NÅGOT* alla vardagar så eh, hej.

Mitt knä gör fortfarande lite ont sedan igår, men inte lika ont som det gjorde igår. Irriterad över att ha mer ont än jag behöver (behöver? lol) men men, man får väl skylla sig själv också. Det var ju en jättedum idé att smälla knät rakt in i bordet, det borde jag ju ha låtit bli att göra.

Sprang imorse trots att jag hade noll pepp eller ork. Det blir så, ibland. Det kändes bra efteråt. Bättre, i alla fall. Fint med de små rutinerna, det ger lite att känna att man åstadkommer något. Det gick bra trots att knät spökar lite, för den delen.

En månad kvar tills jag skall springa 12 kilometer i kuperad terräng. Spännande! Jag tror inte att det kommer att gå särskilt bra, men jag tänker banne mig göra så gott jag kan i alla fall. Man får ju inte ge upp, och i synnerhet inte en månad före man skall springa :P Jag har fortfarande gott om tid att komma dit jag borde vara med min träning. Ett långlopp den här veckan, kanske på lördag?

40 minuter tills vi stänger. Jag skall strax köra stängningsrutin, men Bitte hade lucka och har gjort en del av ”mina” grejer så jag har inte så bråttom med det. Det hinns med, det gör det alltid. Det fina med att bo 1 minut från jobbet är ju också att världen inte går under ifall jag behöver stanna över någon minut någongång då och då. Jag får gå hem tidigare ibland, och jag har inget tåg att passa så det fungerar ju fint. Hade tänkt handla lite snabbt sedan men mamma kom förbi med en stor kasse kläder som jag får släpa upp hem först, så fixar jag det sedan.

Jag trodde att jag hade postat detta. Det hade jag inte. Med 2 minuter kvar av (arbets)dagen så postar jag väl det nu då. Hepp!