(Jag skall bara ranta lite här, så skall jag knalla till affären sedan)

När jag var liten hade jag ganska bestämda åsikter om det mesta. Jag hade bestämt att jag aldrig någonsin skulle färga håret, plocka ögonbrynen, börja dricka, röka, knarka och en djävla massa andra saker. Well, jag röker inte (av flertalet anledningar, alla giltiga), jag knarkar inte och det mesta andra föll i glömska. Kanske svek jag de ideal jag hade som liten knatte, men å andra sidan är ändå de flesta val jag tagit baserade på MIG och MINA önskemål. JAG ville färga håret (brunt var min första nya hårfärg), JAG ville plocka ögonbrynen (jag var nyfiken på hur det såg ut), JAG valde att börja dricka (när jag var arton och ett halvt, och då bara cider) och jag har alltid varit den avgörande faktorn i alla mina beslut rörande mig själv. Tro mig, jag hade kunnat vara djävligt annorlunda om jag faktiskt givit efter för alla som tjatat på mig under min uppväxt att gör si, gör så, prova cigaretter, prova alkohol, ha på dig tightare kläder så får du killar och så vidare.

När jag var liten tyckte jag att det var jättesnyggt med tandställning, fräknar och glasögon, och jag önskade att jag skulle få det när jag blev äldre. Tja, tandställning hade jag några år, glasögon har jag haft sedan jag var typ elva, men fräknarna fick jag aldrig. Nog bäst så, jag hade förmodlien bara stört mig på dem.
Folk undrar alltid vad man trivs med på sig själv, om man faktiskt har något man är nöjd med trots att man bara gnäller hela tiden. Well, jag tycker bra om följande saker på min kropp: Min rygg, mina ben, mina ögon, mina öron och min näsa. Jag kan inte säga att jag vantrivs så förskräckligt med resten av mig, men let’s be honest: Finns det verkligen någon som är hundraprocentigt nöjd med sig själv, som inte skulle vilja leka gud vs. lerklump med sig själv om man fick chansen? Jag skulle aldrig i livet operera mig för att förbättra mig, inte en fscking chans (dels är jag rädd för operationer, och dels så tycker jag att det finns bättre sätt att spendera sina pengar och bättre sätt att skaffa självklänsla)

När jag var liten ville jag bli lång, smal, ha getingmidja, runda höfter och störa bröst. Well… Inte många rätt där inte, haha. Jag är inte så djäkla lång, jag stannade på 164 centimeter. Jag är inte så djäkla smal, jag är ganska normalbyggd. Sure, jag har midja, byst och höfter, men inte på det sättet jag drömde om. Jag har inte det där långa håret jag fantiserade om, jag har inte de gyllene lockarna jag ville ha. Jag vill gärna beskriva mig som liten och bastant, snarare än liten och fragil eller något sådant.
Jag trodde att en kropp i stil med de där de alltid hade i alla böckerna skulle göra så att männen sprang sig fördärvade efter en. Tja, med de få ”check” jag fick där har jag inte ens någon som krälar efter mig, så det var en märklig villfarelse.

När jag var liten undrade jag alltid vad folk tyckte om mig. Det undrar jag fortfarande. Jag är inte charmig, jag är inte trevlig, jag är inte snäll. Jag är skitjobbig, och det vet jag. Jag förstår inte varför folk står ut med mig, om jag skall vara ärlig. Javisst, jag kan vara helt underbar när jag väl vill, men för tillfället är jag för rädd för mänskligheten för att våga öppna mig lite för folk.
Jag undrar vad som krävs för att man skall bli modig… Jag har alltid varit liten, rädd och lättskrämd. Jag har aldrig vågat säga ifrån, jag har aldrig vågat stå upp för mig själv, och jag har aldrig vågat försöka ta det jag vill ha. Men… även fast jag vill… hur skall jag våga?

När jag var liten ville jag bli prinsessa när jag blev stor.
Jag saknar den jag en gång var. Den naiva, gulliga lilla som aldrig behövde oroa sig längre än mina armar nådde, och som alltid hade folk som höll om mig när jag behövde det.

Well, detta var inte meningen att låta totaldeppigt, så läs det inte på det viset. Jag försöker bara vara lite rolig på min egen bekostnad här. Jag är inte ett hopplöst fall, tro mig!
Jag må ha blivit annorlunda än jag bestämde när jag var en manipulativ liten snorunge, men jag står för vad jag har blivit och jag har inga planer på att trycka ner mig i dyngan! Jag är Carina, take it or leave it, och kanske är det snart dags för mig att morfa igen. Vi får se.

Over and out, dags att köpa potatis!

Min pappa är en snäll häst och tog 600:- från min aktiedepå och skickade mig. Nu har jag råd att leva igen, phew. Jag har kanske tvåhundra kronor till, utöver de sexhundra som är på väg, och det är bra.
Pappa är konstig och pratar kodspråk med mig på MSN, haha. Jag saknar att äta middag med min sjuka-i-huvudet familj! Men snart är det jul, och då har jag tre veckor hemmavid att ta igen mig på! (gissar dock att det kommer att bli väldigt skönt när jag kan åka hem igen, haha. Tystnad brukar alltid vara välkommen efter en stund med min familj…)

Min nacke, och främst den vänstra axeln, värker så att jag tror att jag blir galen.
Skall ta en riktigt varm dusch strax, får hoppas att varmvattnet tinar upp min stackars axel lite.

Mina scones blev vedervärdiga De smakade jättekonstigt och var helt sepe konstistensmässigt.

Ser på South Park, det handlar om bröst, haha. Boobs is power! Ja djävlar… ”Bebes boobs destroy society”

Jaja, min mage är ledsen för de dumma sconesen. Får se ifall jag orkar steka köttbullar senare, annars får jag äta dem imorgon. Jag har lite bröd kvar sedan lunch som jag får äta sedan. Jag har ett äpple också.

Pyssla lite nu. Imorgon skall jag vara duktig och läsa mer i min engelska bok.
Jag är SÅ opepp på tenta just nu… Jaja. Inte klaga!

Nu har jag förhoppningvis snart scones. Jag är stel i nacken och kan inte röra mig så bra som jag önskar, men …ja… kanske. Något blir det ju, iaf! Mmm, scones… Och så lite o’boy till det! Jag har lite South Park jag kan se på while eating också, det är bra!

Det har regnat ute, men det verkar ha dragit bort igen. Synd. Jag hade gärna haft lite pitter-patter mot rutan…
Nåväl. Funderade på att se vad det finns för möjligheter för att flytta soffan så att den står mer framför datorn – om det går bra kommer jag att lägga mig där ikväll, ynka, tycka synd om mig själv, samt se på Princess Bride. Om det är en dålig idé kommer jag istället att lägga mig i sängen, ynka, tycka synd om mig själv, samt se på Phantom of the Opera eller Köplust eller någon annan trevlig film. Film, ynk och tycka synd om sig själv blir det i vilket fall!

Nacken dödar mig. Jag är soooo in need of lite massage, jag har nacken full av knutar som ingen kan få bort. Sickna tossigheter…

Dags för mig att gå till affären. Jag skall posta ett brev innehållande tre tépåsar till en kille i Borås som trodde att jag bara skojade när jag lovade att skicka té till honom; jag skall köpa sconesmix eftersom Caroline genom att berätta om vad hon ätit idag fick mig att bli jättesugen på scones, och jag skall panta lite flaskor jag har i min städskrubb.

Mina ögon värker, och jag pendlar som fan mellan att frysa och att vara jättevarm. Jobbigt att dra i kläderna hela tiden, tycker jag.

Tror att jag, i brist på bättre saker, skall bädda ner mig i sängen sedan och se på lite film och leka lite med min klänning. Kanske se lite Phantom of the Opera, eller något åt det hållet. Visserligen har jag The Princess Bride i datorn, men halva grejen var ju att jag skulle vara nerbäddad i sängen… Jaja, annars får jag ta mitt täcke och knö ner mig i min datorstol; filmen är ju väldigt söt, och jag har en bra datorskärm. Jag har inte sett The Princess Bride på evigheter…

FÖRRESTEN! Om någon vet var man kan köpa King’s Quest VII (har jag för mig?) The Princess (eller är det Princeless?) Bride, så låt mig veta! Det är Sierra som har släppt det. Jag hade det när jag var liten, och trots att jag inte klarade en enda bana tyckte jag om det. Skulle vilja försöka mig på att spela det igen, det var ett fint spel med söt musik.
Så, tips emottages tacksamt!

Nu skall jag klä på mig (pyjamas ftw!) och skutta iväg en sväng. Jag återkommer nog med fler värdelösa poster senare.

NP: The Crüxshadows – Marilyn, my bitterness

..jag hittar fortfarande saker jag vill ge Anna i julklapp. Nackdel. Jag trodde att det bara var förra året som jag var lite desillusionerad, men det är jag tydligen fortfarande. Det är ibland VÄLDIGT svårt att verkligen greppa hur extremt mycket hon INTE finns längre, efter att ha haft henne såpass närvarande i 21 år.
Jag saknar henne. Jag tänker på henne varje dag. Det är en nackdel med att bo av ön; jag kan inte besöka hennes grav när och hur jag vill. (fast jag tänker på den… inte riktigt samma sak, men det ger ändå en liten tröst att veta att hon FINNS där. jag vet inte, det är svårt att ha rationella tankar om döden i det här fallet)

Det är länge sedan jag hade mardrömmar relaterade till det här. Det är skönt. Jag är inte längre lika panikslaget vettskrämd för min familjs skull heller; när jag var liten drömde jag väldigt ofta mardrömmar om att min familj dog eller övergav mig, och när Anna dog var det som ett rejält slag i ansiktet på mig. Första tiden efter att hon gick bort var jag jättenervös så fort någon i min familj åkte iväg någonstans – och när Fredrik (sthlm) ringde och sade att det hade slagit ner en bomb på Bali när Fredrik (Sega) var där så var jag väldigt nära panikhysteri på jobbet. Det är ett under att jag lyckades hålla mig från att börja gråta – mitt hjärta slog snabbare än aldrig förr fram tills vi faktiskt fick kontakt med Fredrik och han sade att det var okej med honom. Dock var jag inte helt lugn förrän han var hemma i Sverige igen.

Fredrik är i Thailand nu, men jag är inte alls lika uppstissad nu mer. Det är väldigt skönt, jag kan sova gott om nätterna och jag vet att han klarar sig. Han är faktiskt vuxen och vet att ta vara på sig.
Och kommer ungfan inte hem till jul skall jag åka till Thailand, leta rätt på honom och vrida nacken av honom. Jag vill krama på BÅDA mina bröder i jul!
Nej, men han sade till mamma att han skall hem i jul, så det är nog ingen risk att jag missar honom.

Saknar Ricard. Jag har inte träffat Fredrik sedan jag flyttade, och Ricard träffade jag ju när jag var hemförbi i början av oktober, men jag och Ricard har alltid stått varandra närmare. (därmed inte sagt att jag inte älskar Fredrik lika mycket)
Saknar pappa och mamma och mommo och Fredrik också. Och alltid Anna. <3

Sylve blev jätteglad att jag ringde!
Ringde till bowlinghallen, Peter svarade, jag blev helt ställd, haha. Började svamla, men till slut blev det faktiskt en liten konversation av det! Pratade med mamma, och hon sade att Sylve just plockade isär en maskin, så hon ringde upp mig när han var klar så fick jag gratta honom. Sylve är en raring, men väldigt ensam, och har barn som typ struntar i honom.

Förhörde mig lite om den där personalfesten också; mamma var lite förtegen om den, men jag fick fram att det var tänkt att vi skulle dricka lite – jag kommer dock att hålla mig till MAX två cider. Som sagt, jag planerar att dricka till med mina vänner på nyårsafton och då vill jag gärna vara pigg och alert, och inte bakfull. Jag är INTE rolig när jag är bakfull, haha. Jag blir så ynklig så ni anar inte!

Jag har läst ut  ”Språkinlärning hos barn” av Gisela Håkansson nu, skall strax kika i ”How Languages are Learned” av Patsy Lightbown och Nina Spada (Oxford Handbooks for Language Teachers). Den är på 200 sidor fackengelska. ”Yay”. Dock tror jag inte att allt som står i den är relevant (jag har läsanvisningar på ett papper här, men de gäller för Second Edition, och jag har Third Edition eftersom Akademibokhandeln håller sig up-to-date, suck)

Jag vill hellre lägga mig i sängen, sprätta klart min klänning och se på film. Sedan blir det handsömnad för hela slanten… Hade varit guld värt om det gick att fixa klänningen så att den faktiskt passar – med min rosa underkjol och min gula bolero till har man en skrämmande ljuvlig outfit. Jag tror faktiskt att det skulle vara farligt snyggt med mina rosa pumps till… Ack ja, nyårsfärgring för fulla muggar! Så; sprätta klart, lyckas handsömma nytt ryggstycke, hoppas på det bästa. Håll tummarna för mig, är ni rara!

NP: Preatorian Platoon – Himlen Faller

Får se ifall jag tar mig till skolan imorgon… Jag mailade Lotta för att ta reda på hur läget är för dem; kanske kan jag istället ta det lite lugnt och läsa den engelska boken. På torsdag skall vi få tentamensinformation, så då kan det dock vara bra att ta sig in. Och jag MÅSTE fixa det där pappret… Kanske kan man maila skolan och be dem skicka hem ett åt mig? Nåja, det ordnar sig.