Leonard Hofstadter från Big Bang Theory. Och nu menar jag alltså karaktären. Sjukt söt nörd, som spelar cello?! Yus pls. Glasögon mjau. Och sådär. Enda nackdelen: För kort. Lite bisarr kvinnosyn också… Ohwell. FIKTIVA MÄN liksom.
Kategoriarkiv: 2012-08
Som att tågresan till och från jobb inte var dryg nog som det är så stannade tåget igår i Ramlösa efter att först ha stått still i tjugo minuter mellan Rydebäck och Ramlösa och sedan tio minuter vid Ramlösa station, och det informerades att tåget inte kunde gå längre. Tydligen spårfel inne på Knutpunkten… Folk hetsade av tåget som att det brann någonstans och folk var på väg att mosa varandra i deras futila försök att få plats på eventuella ersättningsbussar – som självfallet inte dykt upp än. Jag beslutade mig redan inne på tåget att jag skulle gå hem, det är trots allt inte en särskilt lång promenad mellan Ramlösa och vårt hem, så jag hade inte lika bråttom upp för trappan. Tur det, jag blev påsprungen av en särdeles storvuxen man och höll på att ramla baklänges ner för trappen. Jag hoppas att han hade bråttom ner till tåget jag just lämnat och att hans dag förstördes. Gubbdjävel.
Hemma är det …inte klart. Mäklaren kommer imorgon och vi har fortfarande större delen av lägenheten kvar att fixa. Jag vill mest skrika, gråta och slita mitt hår. Istället åker jag hem i vanlig ordning och gör vad jag kan idag efter jobb. Nathaniels mor kommer över för att hjälpa oss så gott hon kan, så jag räknar med att vi blir färdiga ikväll. SKÖNT. Åker bort i helgen och nästa vecka räknar jag med att ha allt det sista packat. Jag ber om ursäkt för mitt ständiga tjat här i bloggen om flytt och städning och packning och jag vet inte vad, men det är cirka ungefär vad som upptar 90% av min hjärna så fort jag kopplar av jobb just nu. Så ja, det blir nog inte så mycket bättre innan jag är färdig med allt + har flyttat. Får ni magknip av detta får ni helt sonika undvika att läsa min blogg tills typ …andra veckan i September. Deal? :P
Morgonen idag är fylld av allehanda blipp-blopp, för att jag är på det humöret. Bossfight, 047, Slagsmålspatrullen, Binärpilot och Welle:Erdball. Hej torsdag! JAG HAR VÄNTAT PÅ DIG.
Saknade undercut ♥
Peter Stormare. Stilig karl, duktig skådespelare. Slåss med dinosaurier :3 Eller ja, blir uppäten av dem vore väl mer korrekt att säga ;)
Är även cool som Djävulen i Constantine.
Jag vill väl inte vara den som är den, och det är ju så djäkla typiskt svenskt beteende, men alltså… var tog sommaren vägen? Jag kan väl inte direkt påstå att jag skulle njuta av trettiogradiga soliga dagar veckan om hela sommaren igenom, men det känns ändå som att man har blivit snuvad på konfekten när det är Sommarens Sista Vecka™ (Medeltidsveckan ni vet) och det har varit typ.. 15 (?) soliga varma dagar sedan juni.
Det ingår ju liksom i vem jag är att sitta inomhus och gömma mig och klaga på hur varmt och klibbigt och ljust det är utomhus, för att sedan kunna gå ut och njuta av solljumma sommarkvällar med ett par rejäla solglasögon på och en stor glass i handen. Strosa runt kring strandpromenaden med kameran i högsta hugg och fotografera sommarskymningen, försöka fånga dagens sista solsken på bild för att sedan kunna sitta inne och tycka att jag har gjort bra ifrån mig som faktiskt GJORT något i sommarvärmen. Liksom.
Men nej. Ingen hetta. Inget störande solljus. Massor av (mysigt!) regn men alldeles för kallt. Det är ju nu man liksom ville ladda upp batterierna lite? Få bli uppvärmd så att man står sig genom hösten?
Äh. Jag är sjukt svensk och bara klagar, jag.
Idag sitter jag med långbyxor, teeshirt, kofta OCH hoodie på mig. Det är ju trots allt …eh… ”sommar”. :P
Det känns som att jag lever halva mitt liv ombord på ett tåg just nu. Tappar bort mig själv två timmar om dagen när jag bara stirrar ut genom fönstret och försöker att fokusera på musiken jag lyssnar på. Tankarna springer fritt men det formas inget matnyttigt. Man är bara …vilsen. Jag kan inte med ord förklara hur otroligt skönt det skall bli att få slippa pendla. Missförstå mig rätt, jag stormtrivs med jobbet och det är ju helt klart värt att tappa två timmar om dagen för att få jobba här – men att få jobba här OCH slippa pendla är ju rena rama önskedrömmen för mig. OCH jag skall få ha mitt eget hem, med MINA saker och MINA regler. Underbart!
Satt ett tag igår och gjorde lista över vad jag behöver/måste/vill införskaffa till mitt nya hem. Med en budget på ungefär 16k så trodde jag att jag hade mitt på det torra, men det går snabbare än man tror att spendera sexton tusen kronor. Tror jag, jag har kollat upp alla de dyraste sakerna och tillsammans går de på elvatusen, men ja. Samtidigt känns det ju ändå värt att köpa BRA saker direkt, istället för att köpa saker som är lite billigare men inte vad man vill ha, för då måste de ju ändå ersättas längre fram. Som säng, till exempel. Jag skulle kunna köpa en halvkass säng nu och sedan köpa bättre säng om ett år, men varför spendera tusen nu och tretusen om ett år när jag lika gärna kan lägga tretusen nu?
Jag ser fram emot den känslan förresten. Att få krypa ner i en nyköpt, nybäddad säng i mitt nya hem. Hur härligt?
I måndags packade jag sex lådor, igår packade jag två. Det börjar kännas av i kroppen som fan att jag verkligen går på sparlåga här; jag är så matt i alla muskler och stressen börjar ta ut sin rätt. Just nu är jag nästan illamående och jag vet inte riktigt hur jag skall hinna med allt som måste hinnas med. Sista veckan innan jag flyttar är jag borta på utbildning, och när jag kommer hem till helgen där så …eh… flyttar jag. Det skall ju bli jättekul att få åka på utbildning (i Varberg) men det gör också att jag har en vecka mindre på mig att bli klar. Å andra sidan …det är inte mycket kvar att packa. Det är mina saker i köket (vilket jag inte kan packa NU ändå, behöver ju kunna äta och laga mat ;)) och sedan är det klädkammaren. Så det LÖSER sig ju. Jag är bara lite stressad ändå, det är nu sex år sedan jag bodde ensam sist så jag är ju ändå van vid att ha någon som tar hand om hälften av arbetsbördan och problemen och hjälper mig att ha koll.
Spammade inlägg igår (soz) vilket tydligen resulterade i tvåhundra besökare – något jag inte har haft på länge och den dubbla summan av vad som är vanligt den senaste tiden. Vad trevligt :) Då kanske ni inte har något emot när jag känner mig inspirerad på att skicka inlägg efter inlägg..? Nice ^_^
Gissa vem som flyttar till Malmö om mindre än en månad? :3
Hemresan från jobb igår, då. Jag satte mig i vagnen längst bak för att jag inbillar mig att jag hamnar på rätt ställe på Knutpunkten då, och satt i vanlig ordning i tågets riktning vid ett fönster. Reagerade efter ett tag på att mannen som satt ungefär fem-sex meter framför mig i ”min riktning” (alltså bakochfram på tåget) satt och kollade väldigt mycket på mig. Alltså, verkligen mycket. Jag tyckte att det var lite obehagligt men jag låtsades om inget och fortsatte stirra ut genom fönstret istället. Det har väl hänt någon gång tidigare att folk har glott till en gång extra när man gått förbi. När det gått tjugo minuter sitter han fortfarande och stirrar rakt på mig, och jag känner på allvar att det börjar bli obehagligt. Det var något som saknades i hans blick. Jag skrev till Martin att jag kände mig illa till mods och försökte att hålla mig fokuserad på chatten istället, men när mannen helt plötsligt började smeka sitt eget skrev så kände jag att jag inte ville vara kvar där. Fortfarande stirrade han på mig som att det vore helt naturligt.
Jag bestämde mig när vi började rulla in mot Helsingborg för att jag inte ville ta samma dörr ut som honom, så jag gick längst fram i tåget. Jag var rädd att han skulle bli närgången eller ”råka snubbla” eller liknande, så ja. Självbevarelsedrift. När jag kommit genom nästan hela tåget så vänder jag mig om bara för att kolla, och ser att han följt efter mig. Vid det här laget är jag rädd på allvar – jag är paranoid i vanliga fall och nu har jag ju någon som faktiskt stalkar mig på tåget. Lyckligtvis ringde Nathaniel då och skulle fråga vad jag ville ha till mat, så jag förklarade situationen för honom och bad honom stanna kvar i telefon med mig så att jag inte behövde vara så rädd. Eftersom Nathaniel var ute och gick just då så bestämde han sig för att komma och möta mig, så jag hade sällskap hem från tåget. Jag vände mig om säkert femtio gånger på hemvägen men såg inte mannen något mer, vilket var väldigt skönt.
Jag har kort på honom, mest för att visa Martin hur illa han stirrade, men det kan ju vara bra att ha ifall jag springer på honom fler gånger. Jag tänker inte lägga upp dem här, det känns trots omständigheterna inte okej att hänga ut honom med bild (om det ens är lagligt..?) men ifall någon vill se hur han ser ut så kan jag skicka bild så att ni vet att se upp för honom.
Eftersom det alltid finns någon djävel som vill antyda att man som tjej för skylla sig själv så kan jag ju tillägga att om EN person av de typ TREHUNDRA jag på något sätt mötte igår stirrar sönder sig på mig – då är det väl förfan inte hos MIG felet ligger? Hade alla 300 stirrat på mig och smekt sig själva så sure, då är det väl jag som provocerar reaktionen. Men jag tänker INTE känna mig skyldig över att EN person har så förvrängd världsbild att han inbillar sig att han har betett sig korrekt här. Skulden ligger INTE hos mig. Frågar ni ”Vad hade du på dig då?” så skriker jag.