Nyss hemkommen från en löprunda kring parken. W3R1. Hur jobbigt som helst, haha. Det brände som satan i lår och rumpa, vilket jag inbillar mig är bra.

Igår blev det en lång promenad längs stranden vid Ribersborg, ut mot Limhamn och sedan förbi Emporia på hemvägen. Ingen aning hur jag hamnade där ute, haha, men det blev 20k steg på tre timmar så det gick ju bra ändå :)

Här är en lista jag snubblade över på tumblr. Läs den med en nypa salt om ni vill, men den har en hel del bra poänger:

I alla fall: Om ni vill komma igång med att springa och tycker att det suger och är jättetråkigt – ta hem Zombies, Run! C25k-appen så blir det roligare :) *här*

• 8 weeks of structured training
• Devised by running experts
• Audio instructions at every step
• Training mixed in with gripping story
• Workout to your own music

Se där! Det är som radioteater man springer till :) De två första veckorna är jätteenkla, sedan trappas det upp lite mer haha, men det är värt. Man ”skall” springa tre gånger i veckan, men fuck that – kör i er egna takt! Om ni orkar EN gång i veckan, do it! Det är ju en början :)

Nu skall jag duscha! Over and out :)

Tog en promenad till Stadium på lunchen och införskaffade detta:

Jag upptäckte nämligen igår kväll när jag joggade att jag var på väg att stupa av törst så jag fick cut it short och sticka hemåt för att få i mig vätska. Så tanken på att införskaffa ett bälte av ovanstående slag kändes väldigt relevant. Fördelen är ju också att det finns en dragkedjeförsedd ficka på det, där jag kan förvara ytterdörrsnyckeln när jag springer utan att behöva oroa mig att den skall falla ur fickan/iPhone-fickan. Mycket bra! Skall testa detta ikväll när jag springer så får vi se ifall det är något att ha :) Det känns bra i alla fall, så så länge det faktiskt sitter still och inte hoppar runt när jag springer så är det bara bra. Synd dock på den vedervärdiga gulgröna färgen… Guh. Nåväl, man kan inte få allt här i livet :P

Om ni är intresserade av att följa hur det går för mig i C25k-utmaningen så har ni min profilsida här. Tyvärr har jag inte kunnat springa så konsekvent som jag hade önskat, men min snedtrampade fot satte ju dessvärre en del käppar i hjulet för mig där…

Mitt lag i Fitbit-utmaningen på jobb kom sexa. Sjukt irriterande att vi var EN placering från att vara i topp5 :( Vi får sikta på att komma i toppen till slutet av maj istället…

Jag VET att jag inte tränar för att förändra vikten (även fast det är en djävligt fin bieffekt, om jag skall vara ärlig :)) och jag VET att vikten ändras från dag till dag och att jag kommer att väga mer redan imorgon, men när vågen visade på 7 (!!) kilo under utgångsvikten när jag vägde mig i morse så kändes det djävligt BRA. Det visar att jag har jobbat, att jag kämpar för en hälsosammare kropp och att jag har kommit en bra bit på vägen.

Det blev inget springa igår. Inget promenera heller. Jag hade ett muskelfäste i ryggslutet som gjorde ont varje steg jag tog, så jag valde att ta det lugnt hemma med Martin istället. Det blev ju ändå 20k steg igår, så jag är fortfarande väldigt nöjd över gårdagens insats, helt klart!

Idag är det sista dagen på första tävlingsmånaden. Just nu kämpar vi mellan fjärde och femte plats, och jag vill så gärna att vi hamnar i topp 5. Inte för att det spelar någon roll alls EGENTLIGEN, det enda vi vinner är ”recognition”, men vad fan. Klart det är kul att veta att vi var fjärde/femte bästa av 16 team och att det till stor del ligger på MIN insats. För så fräck är jag att jag tänker ta lite ära av det – jag och ett par till i laget har verkligen kämpat och burit en stor del av laget på våra axlar.

Imorgon är det måttdags igen. I morse vägde jag alltså 58,3 kilo och hade en midja på 72 centimeter. Vad tror vi om morgondagen? Jag gissar på …61 kilo och 72,5 centimeters midja. Jag vet att framtiden (kvällen) har ett par cupcakes i bakhåll, så ja ;) Det är Valborg, gott folk! Jag förtjänar en cupcake eller två :)

…och räds inte att äta en cupcake då och då!

Imorgon är jag (såklart) ledig, får se ifall jag kan få med mig Martin ut på en promenad längs kusten här i Malmö då :)

PEPPEN på att springa just nu! Det är mulet ute, det skulle inte förvåna mig om det blir regn och jag är väl egentligen lite småtrött i benen sedan gårdagens jogg, men åh – att få snöra på sig skorna, ladda upp en bra playlist i telefonen och sedan bara försöka komma längre och längre. Och det kommer att göra ont i benen när jag springer och jag kommer att flåsa, svettas och vara trött – men när jag kommer hem efteråt så kommer jag att vara on top of the world!

Vi får se ifall det blir något joggande ikväll, dock. Jag har pojkvännen på besök och vill inte att han skall känna att jag överger honom i lägenheten hela tiden, så vi får se vad kvällen bär med sig. Det var prat om en promenad ikväll, så jag hoppas att vädret håller sig torrt så att det inte blir ändringar där :)

Jag är väldigt glad över att jag efter första månaden fortfarande är sjukt pepp. Och jag är väldigt, väldigt glad över att jag och folk omkring mig har börjat märka förändringarna hos mig! Det gör inget att det har tagit mig en månad att komma hit, resan hittills har varit väldigt enkel och eftersom jag inte har ett specifikt mål jag vill nå så har jag inga höga förväntningar och krav på mig själv att nå dit inom en viss tidsrymd. Mitt primära mål just nu är att våga ha bikini på mig i sommar, utan att känna mig flobbig eller vilja dra en handduk om kroppen. Det är en bra start :)

Visualisering gjord här. Ingen jätteskillnad alltså, men det är ändå något jag själv kommer att märka. Vi får se hur det går :)

Fick äntligen testat att jogga i mina nya löparskor igår! Det blev en timmes powerwalk/jogging kring Pildammsparken igår (7500 steg~ish) och det var underbart. Vädret var precis lagom, varken för varmt eller kallt eller soligt eller mulet. Bra musik i öronen. Höll pojkvännen uppdaterad via Whatsapp och fick små glada hejarop från honom mellan varven, och det kändes fint att jogga även fast det brände i benen lite grann.

Riktigt bra stuns i skorna! Från det att jag sätter ner foten så rullar de med mig och hjälper mig genom steget, och det känns inte lika hårt att springa med dem som med mina tidigare skor. Klart nöjd med köpet!

Mina jeans har börjat bli för stora. Jeansen jag alltså köpte för cirkus tre månader sedan och som då satt nästan lite för tight över magen kan jag nu dra ut ett par centimeter och kika ner i. Eh, om jag skulle vilja, alltså. Hrm.

I tävlingen ligger jag fortsatt fyra, och för en liten stund i morse låg mitt lag trea. Nu åkte vi ner en placering igen, men plötsligt fick jag smak för blod och insåg att det skulle faktiskt GÅ att ta tredjeplaceringen om vi bara orkar liiite till. Vi får se hur det går – att som helt otränad komma på fjärde plats i en tävling med 16 lag är inte helt dåligt, faktiskt :)

TeamE

Mina löparskor hade kommit idag! Eftersom jag inte ville riskera att paja foten ytterligare så bestämde jag mig för att ta en långpromenad för att testa dem (8000 steg) och djävlar vad bra de är! De väger inte alls mycket, de ger bra stuns och de känns djävligt svala och sköna. Ser fram emot att få testa dem ”på riktigt”! :)

Allt som allt har jag tagit cirka 28 000 steg idag – vilket känns mer i höftlederna än någon annanstans, i ärlighetens namn. Därför tänker jag nu ta en dusch, göra ordning en banansmoothie och sedan se på lökig 90-talsrulle och måla naglarna. För det har jag gjort mig förtjänt av! Ha!

Jag stör mig enormt på att jag skadade foten i onsdags. Jag kan fortfarande promenera någorlunda långa sträckor innan det gör ont, och jag har den lindad för stöd. Jag försöker ta det lugnt med den så att den får läka, men det tar emot. Jag vill ju springa! Jag vill fortsätta jobba på kroppen! Men jag vet att om jag fortsätter träna just NU så kommer det att bli värre. Det förtar dock inte känslan av att jag missar. Usch. Har tackat nej till innebandyträningen på onsdag, trots att en liten version av mig själv står bakom örat och viskar förföriskt att ”vänta tills onsdag, foten kanske är bra tills dess!” Jag står emot. Tyst med dig, demon. Jag skall INTE spela innebandy denna vecka, hur gärna jag än vill. Vila är bra mellan varven.

Vågen fortsätter att visa lägre siffror. Från att ligga på 62-63 kilo om dagen gick den ner till 62-61 och nu ligger jag på 61-60 och det sjunker för varje vecka. Snart börjar musklerna väga dock, men det är bra vikt. Jag fokuserar inte allt för mycket på vågen, måttbandet visar mer korrekt hur det går för mig. Och jag SER smalare ut. Jag tittar i spegeln och inser att jag på tre veckors dagliga promenader har gått bort väldigt mycket av det där ”flobbet” jag har stört mig på på min mage under så lång tid. Det där som gör att jag skäms om folk ser mig i profil när jag sitter ner. Vad snabbt det går framåt, det här! Benen är slankare och muskulösare, magen är fastare, ansiktet har smalnat lite och armarna börjar bli mindre hängiga. Nu skall jag bara vidareutveckla träningen till att innehålla mer än gång/löpning så att jag få träna resterande kroppsdelar lite också. Whee!

Bör få mina nya löparskor på posten denna vecka. Ser fram emot det, även om det känns lite vemodigt att jag inte kommer att kunna snöra på mig dem och ge mig ut i löpspåret direkt. Vilar foten, som sagt var.

Men peppen är det inget fel på, än. Den håller i sig och är lika stark nu som tidigare. Bra där!

Vi kämpar vidare! Så länge foten godkänner så kommer jag att promenera – blir den värre blir det uppehåll på allvar. Men just nu så är jag glad över det lilla jag kan prestera :)