Minns inte vad jag drömde i nättras, minns bara att jag ville sova sova sova och aldrig vakna. Kändes som att håret stod åt alla håll när jag vaknade, men sådan tur hade jag minsann att jag såg normal ut :)
Mina läppar svullnar alltid upp när jag somnar, för övrigt. Jag vaknar om morgnarna och ser ut som vilken regelrätt Angelina Jolie-kopia som helst. Fast snyggare, så klart, hon ser ju bara läskig ut :(

Jag har meddelat folk (via forumet, höhö) om att hemsidan kommer att läggas ner. Utan medlemmar känns ju ett forum lagom värdelöst. Farväl och tack för fisken, liksom. Argh. Fortfarande irriterad.

Fick inte träffa Nath något alls igår; han kom hem efter tolv och då hade jag äntligen lyckats somna trots en mage som kurrade like there’s no tomorrow. Jag gillar inte att vara så hungrig. Han har dock givit mig matpengar till idag, så idag skall jag banne mig slå på stort och äta lunch!

Jag vill ha allt överstökat, jag är så stressad att jag drömmer om skolan. När det är där jag är hela dagarna hade jag ju uppskatta om jag kunde få ha mitt huvud i fred om nätterna åtmistone…

Nath kommer hem typ fem timmar senare än han sade, så jag får ingen kvällsmat. Säg inte till i tid eller så så att jag hade hunnit till affären, nej nej, ring tio minuter efter att affären stängt och fråga när sista tåget går. För det är ju bra. Hej idag har jag ätit en macka och en skål nudlar och jag mår såååå bra.

Folk lämnar guildet till höger och vänster utan att säga ett ord. Vad charmigt. Jag orkar fan inte med dem längre, kan lika gärna lägga ner hela hemsidan och bara skita i allt istället. Vad spelar det för roll? Kan de inte offra sig att säga till när de skall lämna efter att ha spelat tillsammans med mig och Nath i sex månader varför skall då jag offra min fritid på att hålla uppe ett forum och en hemsida åt dem? Ingen djävla logik i det. Jag är för irriterad för att ens prata med Bart nu, vill han dra utan ett ord får han väl göra det, men då får han fan ta konsekvenserna också. ORKA. Vi är alltså officellt ett dött guild eftersom det inte finns någon kvar som gör något. Eller nej, förlåt, klart de gör något: De gnäller.
Skit samma.

Jag vill bara skrika. Varför skall allt alltid vara ok bara för att det är mig det går ut över?
Jag kan ju sitta här med min vrålande mage och filosofera över livet eller något.

Allt är ju SÅ KUL idag. Mm. Verkligen.

Hemma igen iaf. Hemma sedan en timme, till och med, men orka uppdatera här så fort jag kommer hem?
Researchat lite och har gjort om min panda, nöjdare med denna version än den jag gjorde igår, och den stämmer bättre med vår vision. Nu skall jag finslipa och ha mig, wohoo :P

Lyssnar på stilig musik och fantiserar om hur jag skall göra om mitt hår, samtidigt. Vad skall jag göra? Ibland tänker jag ”lugg!” men jag vet hur djävla jobbigt det är att hålla efter den eftersom jag har en virvel i pannan. Ibland funderar jag på kortare hår, men å andra sidan är jag ju så glad nu när jag kan sätta upp håret klokt och slipper ha det i ansiktet.
Därför blir det förmodligen en ny färg, haha. Får se ifall jag hinner leka ikväll, annars tar jag det imorgon.

Fick min halloweenoutfit idag, vart inte riktigt lika bra som jag väntat mig men jag får fixa lite. Med accessoarer och sådana saker till kanske den blir bättre? Hoppas det, i alla fall.

Jaja. Puss på er.

What is tiny, red and doesn’t give a *beep*?

Vaknade tio istället för åtta. Varför skulle jag vakna åtta? För att vi har möte i skolan tio. För tolv minuter sedan, alltså. Skickade iväg mitt material till dem iaf, nu skall jag klä mig snabbt som en gnu och sedan skall jag susa till tåget som aldrig förr.
Det var i alla fall skönt att få sova ut! Det behövde jag, även fast jag drömde konstiga saker… Det var ingen mardröm, men det var ju ingen sjukt bra dröm heller. Mest förvirrande, som vanligt.

Så, kläder smink hår väska och wheeee till skolan. Argh.

(rätt svar på frågan i titeln är ju självfallet min mobil, om vägrade ringa i tid i morse ;))

Som vanligt får han mig på rätt köl. Det känns mycket bättre nu. <3

Förvisso åt vi det i lördags…

…men han är så söt när han ringer och säger
”vad skall vi äta ikväll? jag blev så sugen på pannkakor!”
”men du har ju sagt att du inte gillar pannkakor?”
”jo jag vet, men dina är ju så goda, jag var så sugen”

<3

Försöker få ihop en panda i illustrator. Vilket skit. Jag kan verkligen inte visualisera hur jag skall göra, alls.
Jag mår illa, jag har fruktansvärt ont i ryggen (mensvärk?) och jag vill bara gråta. Jag är seriös. Jag är 24 år gammal och jag vill gråta som en fyraåring tills alla djävla tårar är slut så att jag slipper gråta mer.

Det känns bara så satans hopplöst. Jag försöker hålla humöret uppe men Nath hörde i telefonen att jag lät ledsen. Jag sade nej, jag vill inte att han oroar sig på vägen hem. Fast jag misstänker att jag kommer att börja böla när han väl är hemma. Som ett barn som slår sig: man håller tårarna inne tills man cyklat den där kvarten hem, och när man kommit innanför dörren och får syn på mamma börjar man gråta som aldrig förr.

Jag bara hatar att vara såhär dålig. Det finns liksom ingen djävla lösning på det, jag är bara för djävla korkad för att klara det här och det gör ont. Jag hatar att bli såhär djävla emo också, men vad skall jag göra då? Låtsas som ingenting? Jag vet inte.

Och så hatar jag så förtvivlat mycket att de där jag inte alls kan känna respekt för beroende på hur de beter sig är så mycket bättre än mig på ALLT.

…Soda söker pizzabagare/kökspersonal. Hade jag inte vetat hur jag reagerar på mjöl hade jag nog sökt. Allvarligt.

Det är bara så djävla skit att hitta något som verkar kul, något som kan ta en i rätt riktning, och så börjar man hoppas. Jag vet ju att jag aldrig skall vara så positiv, att jag inte skall hoppas, för det är när jag hoppas som jag blir ledsen, för det blir aldrig BRA. Det är bara Nathaniel som är bra, han är enda gången jag verkligen lyckats.
Det är ju inte som att jag inte försöker? Jag kämpar så hårt det bara går, jag stressar för att få klart allt och jag sover dåligt eftersom jag är så stressad. Jag vill ju så gärna göra bra, men det blir bara skit, vecka efter vecka. En sak har gått bra hittills, men vad hjälper det? Jag ligger efter på allt annat. Skit. Djävla mig, jag blir så trött på det.

Nu skall jag återgå till min panda som mest liknar ett djävla roadkill. Mycket svordomar i den här posten, men det är väl så det blir, antar jag.