Jag började gå framåt, så långt det gick. Det var väldigt långt tåg, två eller tre tågset i samma. Så kom jag längst fram och stod där och trampade lite nervöst en stund. Tåget for förbi Gunnesbo och Kävlinge, så jag kunde inte fly av tåget heller. När jag såg att kontrollanten började komma framåt i tåget så tog jag en rejäl chansning och gick förbi henne bakåt, och in på toaletten. Därinne stod jag en stund och försökte komma på vad fan jag skulle ta mig till, och ångrade tusen gånger om att jag var så djävla dum i huvudet att jag försökte spara in 30:- och därmed utsatte mig för denna problem.

Jag spolade och gick ut från toaletten efter en liten stund. Hade jag stått därinne för länge hade det ju lätt väckt misstankar och kontrollanten hade stått utanför när jag kom ut. Jag chansade på att hon fortfarande var längst fram i tåget och fortsatte bakåt, bakåt, bakåt. Jag kunde se ut genom fönstret att vi närmade oss Landskrona, så jag ställde mig vid dörrarna och väntade, samtidigt som jag höll ett öga framåt i tåget för att se ifall hon var på väg bakåt igen.

Jag var fan av tåget innan det ens hunnit stanna, nästan. Sprang ner till biljettmaskinen och köpte en ny biljett och upptäckte till min lilla gjädje att slutsumman av de två biljetterna inte översteg vad biljetten hade kostat ifall jag varit klok och köpt en ”riktig” biljett från Lund redan.

Nästa tåg gick 45 minuter senare, men solen sken och det var varmt och mysigt att sitta där. Eller ja, mysigt och mysigt. Jag satt och skakade i ren panikångest och försökte hålla mig från att kräkas av nervositet, och jag är fortfarande öm i ena armen som jag hade spänt för hårt när jag fick panik, så… men solskenet värmde och jag hade fan mer tur än jag förtjänade där.

Så. Vad kan jag säga. Jag failade mitt int-slag men lyckade slå en perfekt dodge. Jag inser själv att jag helt klart förtjänade att få böter för att jag försökte tjäna ynka trettio spänn, men jag är fan evigt tacksam att jag lyckades dodga henne två gånger och sedan hoppa av tåget. Det kan ju i alla fall lugnt konstateras att jag faktiskt lärde mig en läxa här, och i fortsättningen så skiter jag i att jag kan tjäna småslantar på att utnyttja att jag ser så ung ut, för det är fan inte värt de småpengarna om man väl åker fast. Konduktörer är inte jobbiga, de bryr sig egentligen inte om man är vuxen eller barn så länge man har en biljett, men kontrollanter är inte precis vad man vill springa på det första man gör.

Är huvudet dumt får kropp och plånbok lida.

Jag drömde om en plats som låg i en hotellbyggnad av något slag. Man fick gå in i ett pyttelitet hotellrum och innanför toaletten – där låg ett poolområde av något slag med ett skjul i. Vi fick betala stora pengar för att gå in i skjulet, för vi skulle titta på hajar. Jag hade egentligen inte tänkt gå, men efter att en kollega blivit väldigt närgången mot mitt ena bröst på arbetstid så happade det sig som så att jag hamnade där. Han berättade för mig att hajshowinstruktören var jätteintresserad av mig och brukade prata väldigt mycket om mig.
Väl inne i skjulet så fick vi stå på tunna brädor över vatten, med en massa träställningar som gick över vattnet. Det såg ut lite som ett vattenfyllt stall, med bara spiltor i. Uppe på alla träställningar lade instruktören ut mat till hajarna, för då skulle de komma upphoppande ur vattnet och äta så att vi kunde se dem på riktigt nära håll. Jag försökte hålla i mig i en jättetunn träpinne som stack ut som handtag, men tyckte att det var jätteobehagligt och försökte få instruktören att förstå att det var väldigt farligt om hajarna skulle råka ha sönder fel brädor, men han lyssnade inte.
Efter att vi stått där i kanske en halvtimme hade det fortfarande inte hoppat upp några hajar, så vi var sura och ville ha antingen en ny show gratis eller pengarna tillbaka. Vi fick se på tavlan att nästa hajshow skulle vara den femte oktober, ”men det är ju dagen efter att vi åkt hem!”. Instruktören var borta men vi försökte leta rätt på honom, även fast det var en risk eftersom han var så intresserad av mig.

Sedan vaknade jag. Djävla hajar.

Stod i köket på jobbet och diskade ur min youghurtkopp förra veckan, iklädd min skoluniform. En av tjejerna på HR-avdelningen kommer förbi, tittar på mig och säger ”Vad söt du är idag Carina!” och gick vidare. Hon kommer dock strax tillbaka igen, för att klargöra: ”Jag menar kläderna, så du inte tror något annat!” :D

Jag tror att hon inte ville att jag skulle tro att hon flörtade, men jag vet inte :D

Försöker göra en ny bloggdesign eftersom jag känner mig väldigt kreativ idag, men blir fan inte nöjd. Får nog ta och köra vidare på den som är tror jag, den gillar jag :)

Nu skall jag gå och städa av lite här hemma, det borde inte ta mer än typ en timme max eftersom det inte är så mycket som skall fixas. Så det blir på med lite bra musik på hög volym och sedan får vi se vad jag hittar på när jag är klar. Funderar på att gå till Coop och köpa gräddfil så att jag kan chipsa lite, men känner att jag är på väg att bli knubbig så jag vetefan :/

Hemma igen från Väla. Kommer att stanna hemma hela kvällen också, jag och Stiff kom överens om att jag åker ner imorgon istället eftersom han inte var säker på när han skulle komma hem ikväll.

Om vi skall fjortisblogga lite kan jag ju berätta att jag köpte en knalllila ögonskugga och en ny eyeliner (min gamla var slut!) utöver det jag skulle köpa. Nu skall jag pilla lite paket och sedan skall jag käka lunch innan jag börjar städa och fixa här hemma. Skall bädda i nyinköpta lakan i sängen och plocka av lite här hemma – det är ju fest nästa helg så behöver ha det stiligt och fint här tills dess :3

Skall nog även fixa lite mer till min musikvideoplaylist, jag har en del nya låtar att stoppa in då den ordinarie repertoaren verkar tråka ut folk ;)

Ohwell ^_^

Lyssnar på U2 och trivs såhär på söndagsmorgonen. När jag vaknade hörde jag staren utanför mitt fönster och tror att det är den första i år, men det är fanimig för sent för starurar. Jag KAN ha hört en stare tidigare i år, men i så fall har jag tappat räkningen på starurarna…

Solen sken igår. Idag är det mulet, men har vi tur kanske solen tittar fram lite senare ändå :)

Idag har jag väl egentligen inte så mycket att skriva. Vi står dock inför ett eldprov här; nästa gång jag (förmodligen) kommer att ha möjlighet att skriva är tisdagkväll, så antingen så drunknar bloggen igen eller så är jag faktiskt tillbaka då och håller den uppe. Jag vet inte varför jag tappar all skrivlust så fort jag inte har postat varje dag. Det är ju för min egen skull jag skriver, jag tycker att det är jättekul att backtracka och läsa igenom vad jag haft för mig tidigare i livet. Den har bloggen har ju ändå funnits i över fyra år nu, det finns en hel del saker dokumenterade här, och det jag inte har skrivit ut här finns nedskrivet på ett annat ställe.

Vi får se hur det går :)
Först och främst behöver jag få tag i Stiff för att se ifall vi fortfarande har planer för kvällen; ringde två gånger, skickade ett sms och skrev på facebook igår utan svar :P