Idag blir det inga drömreferat, jag minns inte alls vad jag har drömt tyvärr.

Bytte hårfärg igår igen. Var inte alls nöjd med den färgen jag hade, den kändes alldeles för mycket som en konstig mellanfärg. Nu är det lite mörkare brunt istället; ”Kastanj” enligt kartongen. Känns redan bättre :) Får se ifall jag kanske kan få upp en bild här sedan för er som inte kommer åt Facebook och ser mina dagliga bilduppdateringar där :)

Ikväll blir det rollspel hemma hos Lethan. I vanliga fall spelar vi hos oss, men Lethan har två små barn som hade fått sitta ensamma hemma ifall deras far åkt hemifrån, så vi flyttar spelet hem till honom ikväll så att han också får vara med och spela :)
Får se ifall vi blir klara med äventyret vi kör just nu ikväll; det kändes som att vi kom långt förra gången, men vad vet jag – vi kanske inte ens är halvvägs ^^

Also: Köpte en rosa kanintröja igår. Får se hur lång tid det tar innan den dyker upp :) Den var söt och såg skön ut :)

Idag blev jag uppsökt av en av våra högsta chefer som var på besök. En av de som sitter högt upp på det företag jag jobbar för (tänker inte gå ut med klientnamn :P). Det visade sig att hon hade letat efter mig i en timme eller två, eftersom hon först kommit förbi när jag var på lunch och sedan igen när jag var på toaletten.
När de sade till mig att hon letat efter mig blev jag nervös, för jag hade ingen aning om vad hon ville. Jag menar, jag är ju bara en liten arbetsmyra, som sitter där jag sitter och ingen stör. Jag jobbar ju bara.

Så hon hittade mig efter att min chef sade åt mig att jag inte fick lämna min plats på min timme (för att jag inte skulle vara MIA igen nästa gång hon kom förbi ;)) så jag höll mig snällt på plats. Och helt plötsligt stod hon bakom mig.

”Hello Carina” sade hon glatt och jag ryckte nästan till för hon kom fan smygande som en ninja där. ”I just wanted to thank you personally for the work you are doing. Thank you!” och där tappade jag målföret. Ojdå. Jag visste inte att jag var så uppskattad ^_^ Jag lyckades dock klämma fram ett ”You’re welcome, and thank you!” och lät väl förmodligen som en jubelidiot ;)

Sedan dess har det varit solsken hela dagen, tycker jag. Både ute och inne :3

Jag blir väldigt glad när jag blir berömd för mitt arbete, eller för egenskaper. Jag blir mindre glad om det enda goda folk har att säga om mig är att de anser att jag ser bra ut. So what? Det som ger mig värde är vad jag är, vad jag kan och vad jag gör. Inte hur jag klär mig, hur jag färgar håret eller huruvida jag är sminkad eller osminkad.
Vad gäller åsikter om mitt estetiska värde finns det i stort sett två personer jag bryr mig om: Mig själv, i första hand, samt eventuell partner. Det är klart att det är roligt om folk tycker att man är snygg, men… vad ändrar det, egentligen?

Folk som berömmer mitt arbete, eller mina grafiska projekt, eller tycker att jag sjunger fint, eller att jag är angenäm att ha att göra med – det är värt så mycket mer.

Så tack, Gillian. Att du tog dig tid för att applådera mitt arbete gjorde verkligen min dag ^_^

Av någon okänd anledning hade Nath ställt sin klocka på ringning tio över fem i morse. Bortsett från den lilla incidenten sov jag djupt natten igenom och har inte vaknat till tusen gånger. De senaste nätterna har jag faktiskt sovit normalt. Drömmarna däremot, de är bara konstiga…

Inatt har jag dels drömt om musikvideos fyllda av väldigt pälsiga björnar, samt om gotlandsbåten och finlandsbåten och jag vet inte vad. Jag och Ricard/Fredrik (det pendlade vilken bror det var) hade varit och hälsat på mamma och Nicklas och skulle åka hem. De bodde på ena sidan havet, jag och brodern bodde på gotland och skulle med gotlandsbåten hem. Jag missade den första för jag hann inte packa klart, så jag var galet stressad och hade panik. Dock kunde man tydligen ta nästa båt utan att behöva boka om biljetten, så vi väntade på den. Jag postade på Facebook via min mobil att jag skulle på Vogon på kvällen och Vogon svarade på mitt inlägg med orden ”Jättekul att du vill hit, men du ser ut att vara tio och då får du ju inte komma in, så det är inte bra att du gör reklam för oss då” eller något sådant. Jag svarade surt att jag var tjugosju och sedan skulle båten gå. Vi gick genom kyrkparken som var en blandning av parken kring S:a Maria och Almedalen, där vi stannade och snackade med två killar som satt och chillade. Jag drog upp en massa information vi hade fått fram om dem via Facebook och så skrattade vi åt dem och gick. När vi kommit en bit iväg såg vi att den ena killen följde efter oss, förmodligen för att vi skrikit ”Fittor! Fitta!” efter dem. Jag sade åt Nath (som plötsligt var med) att han fick förbereda sig på strid, och sedan tog jag av mig min yttersta tjocktröja (hade ett linne och två hoodies på mig). Den jag hade på mig under stod det ”Girl no sucky” på, jag vetefan. Det var en present från båtpersonalen, tror jag. Nath sade att det inte var bra ifall killen som följde oss såg den, så jag tog av den också – det var ju trots allt sommar och varmt.

Sedan vaknade jag.
Eh.

Vi lämnar det därhän, tror jag… ;)

Min vänsterarm flippade ur igår. Huden var överkänslig, muskeln var öm, fingrarna stela och svullna. Armen såg dock normal ut, så jag vet inte alls vad den sysslade med.

Nattens dröm var någon konstig kombination av Facebook, Futurama och jobbet. Telefonsamtal, trasiga rymdskepp och Zap Brannigan och jag vet inte vad. Mamma var där också. För konstigt för att jag skall kunna skriva något sammanhängande av det, så vi får nog lämna det därhän.

Känner mig frusen och det ser inte det minsta varmt ut ute idag. Å andra sidan är ju klockan egentligen sex (jag hatar sommartid!!) så det finns ju fortfararande en chans för väder idag. Fast nog inte, himlen är för mulen för att det skall ligga sol och lura där bakom. Usch. Jag behöver lite värme idag.

Har fått sova hela natten igenom ett par nätter i rad nu igen. Mycket skönt, allt blir så mycket bättre när jag får vila ut klokt. :)

Vad snabbt man kan slitas iväg till när man var fjorton år och olyckligt kär.
Fick en popup på telefonen angående att en gammal barndomsbekant jag var jättekär i hade skrivit på min wall iochmed min födelsedag, och det tog mig direkt tillbaka 13 år i tiden. Bara en sekund då jag var översköljd av minnen, men det räckte.

Oj oj oj :)

Ja. Vi plockar de små känslorna och utreder dem lite under dagen nu. Allt som var bra, allt som var dåligt. Och hur olycklig kärleken än var så var den ju också vacker. Även om hjärtat ville brista så fanns det något väldigt ljuvt i smärtan man kände.

Natten fredag till lördag drömde jag att jag var roadie för Mötley Crüe, och att jag var bra polare med både Vince och Tommy. Det var mest Tommy jag hängde med, dock. Mick och jag umgicks inte alls, och Nikki undvek mig.

I nättras drömde jag att jag försökte gömma mig för någon eller något genom att gå med i någon form av performancesällskap, där jag blev utplockad i sista sekund att vara clown på någon form av event. Jag fick en halvtimme på mig att presentera mig, och det var då den tid jag hade att komma in i clownrollen. Dock stod det någon jobbig snubbe i publiken och avbröt mig hela tiden, och lät folk svara på frågor helt random. Jag var jätteirriterad, för varje gång han lät någon ställa frågor så försvann mer och mer av min tid, samtidigt som jag ändå var tvungen att börja om på min improviserade halvtimmespresentation.

Jahopp. Jag vetefan, jag. Roadies och clowner? Tror mitt undermedvetna försöker få in mig på en ny, spännande karriär här ;)

Also: Gillar inte sommartid/vintertid-grejen. Snodde ni just en timme av mig!?

Sitter och fantiserar om att äga en Nikon D90. Varit upphängd på den i ett år eller två nu ;) Tyvärr kostar den pengar jag inte har, så vetefan om det är något jag någonsin kommer att ha i min hand och kunna kalla min…

Jag skulle kunna spara pengar. Inga problem, lägga undan en tusenlapp eller två i månaden för att få äga en superbra kamera hade jag kunnat göra, i synnerhet med tanke på att jag använder mig av egna fotografier till mina grafiska arbeten. Men… Jag har redan börjat försöka spara pengar till vår USA-resa i höst (Halloween i Kalifornien!) och de pengarna är redan borta eftersom CSN gjorde sig påminda och ville ha lite pengar av mig. Usch. Jag vill nog hellre få spendera de där två veckorna i USA än att uppgradera kamera, men i nuläget känns båda de målen så sjukt långt borta. Fsck :(

Jag har lite pengar sparade. Betoning på lite. Det sista jag har kvar av mina aktiepengar. Jag skulle kunna ta dem för att finansiera det ena eller det andra men… jag vill inte. Även om det inte är en jättesumma jag har där så är det ändå det enda jag har att falla tillbaka på ifall shit hits the fan. Det enda jag har. Inte fan går jag och köper en kamera då, eller reser till andra sidan världen för att chilla i spökdräkter. Bah. Lite ansvar får man ju faktiskt visa att man har nu när man är gamla fröken.

Ohwell. Jag får fortsätta drömma och inbilla mig att jag kommer att kunna uppnå mina mål.