Så mycket tankar i ett (proportionerligt!) litet huvud

Hahah kommer ni ihåg back in the days när jag faktiskt TRÄNADE oj oj the good old times

Jag har öh lite under två månader kvar på mitt nuvarande gymkort men alltså, det finns inte ork. Det är för mycket annat, och jag klarar inte av att stå inför hela gymmet och träna för jag inbillar mig att de glor. DE GÖR INTE DET, de har fullt upp med sitt eget — jag vet, jag fattar, jag inser. Men i mitt huvud är det för mycket av en undertaking att stå där med mina vikter inför folk och det går inte. Jag har hela tiden i huvudet att jag skall komma igång med att träna hemma och det blir inte heller av. Jag har ett program jag kan följa. Jag skulle kunna köpa en träningsmatta och ha med mig hantlar osv ut och träna på gräset i det milda vårvädret och det hade varit skitmysigt, men det händer inte. Så jag vet inte. Jag är inte nöjd där jag är, jag känner att min kropp inte ser ut som jag vill att den skall göra, men liksom… ja. Det är bara jag som kan påverka detta, och just nu har jag inte orken. Vi får se. Jag jobbar på det.

Jag har skavsår på båda hälarna och ett litet skärsår på vänster långfinger. Jag skar upp tre bröd igår morse till frukost och det gick som det skulle på de två första och på det tredje fattade jag tydligen inte att brödet tagit slut så där fick fingret hjälpa till. Det är inget stort, det läker, jag har satt plåster på det för att jag vill hålla det rent. Plåstret är därmed i vägen och STÖR och jag vill ta bort det, men det får nog sitta tills ikväll i alla fall.

Jag sitter som en säck potatis på jobbet vilket resulterar i en rygg som är stel och värker och knakar, och jag sträcker mig och sitter ordentligt varje gång jag inser att jag sitter som en säck potatis, och sedan rullar kroppen ihop sig till en liten idiot igen och så gör det ont, igen.

Apropå smärta så HELVETE vilken mensvärk jag hade i helgen. Och återigen har det märkliga och ändå ganska okända förklimakteriet gått in och ändrat i mina små cykler och jag fattar ingenting men det är väl såhär det skall vara i tio år nu. Visade sig att min ena kollega via mig också precis lärt sig om förklimakteriet och börjat läsa om det och var fascinerad över hur det verkligen inte är något som pratas om, alls. Så märkligt. Fast ja, jo, vi fattar ju; kvinnohälsa är aldrig på tapeten, inte så. Men samtidigt så borde man väl ha hört något av andra människor med livmoder som tvingats igenom detta?

Jag är 40 och jag har någon form av värmevallningar, min mens är sjuk i huvudet och jag har någon form av sömnproblem som eventuellt härrör ur förklimakteriet och ehh det är ganska konstigt, ändå. Vad gör jag av detta. :D

Men men. Johan är tillbaka hemma efter fyra nätter i Tyskland och jag har saknat honom. Det är fint att ha honom hemma igen, kunna krama på honom. Igår såg vi UFC-matcherna och det var en upplevelse?? Kommer fatta noll av detta när jag läser ikapp i framtiden men herrE vilka djävla avslut en del fighter fick, UFC300. HOLYYYY.

Ja. Nu är det 50 minuter tills jag trallar hemåt. Imorgon blir det Majorna, är tanken.

Ha en fin kväll!