Jag minns en påsk

Ett minne dök plötsligt upp och jag vet verkligen inte varifrån, men jag kom helt oförhappandes att tänka på en påskafton för cirka tusen år sedan när mommo skulle komma över på middag och pappa hade blåst ägg och fyllt med choklad. Han skulle skoja med mommo, och gav henne ett chokladägg istället för ett riktigt för att luras, och vi ungar tyckte ju att detta var DET BÄSTA NÅGONSIN. Jag minns inte ens om mommo blev lurad, jag kommer bara ihåg hur sjukt uppspelta vi var över DET BÄSTA PRANKET, och att jag var oerhört imponerad av magin i hur man kunde tömma skalet på ägg och liksom …fylla det med choklad. Det var spännande för ett barn.

Det är konstigt att växa upp. Det är konstigt när alla omkring en blir äldre, och man själv är plötsligt vuxen och har en massa ansvar och saker man måste ha koll på som man tidigare aldrig behövt oroa sig över för det har ens föräldrar tagit hand om. Det är märkligt. Livet, alltså. Vilken grej.

Jag saknar Visby. Jag tror inte att jag saknar det Visby som är idag, men jag saknar Visby för femton år sedan. Innan jag flyttade. Jag vill inte tillbaka, jag bara …jag vet inte. Jag saknar nog mest för nostalgins skull. Jag trivs bra där jag är idag. Vi kikar lite efter en större lägenhet att flytta till och just nu är ju Surte absolut en plats där vi båda gärna bor kvar.

Jag saknar Malmö också. Jag saknar dock inte Helsingborg eller Kävlinge. Kanske för att Malmö var *mitt*, efter att jag lämnade Helsingborg och N?

Det är så många saker och människor man tagit för givet som plötsligt försvunnit. Vilka vänner har jag aktivt kvar från tio år sedan? De bra, antar jag. De där båda parter var villiga att jobba på att fortsätta vara vänner. Jag har avslutat så många relationer på vägen, vänskap som inte fungerar när jag är den enda drivande parten i det hela. Jag är med på att att alla inte alltid orkar och man hjälps ju åt där också, men när den andra personen visar noll intresse över att fortsätta vara vänner så öser jag inte mer vatten ur min hink. Någonstans tänker jag att jag har blivit bättre på att rensa bort relationer som tar mer än de ger.

Vad djup jag tydligen blev idag, då. Det är Alla Hjärtans Dag så man borde ju vara pigg och sprudlande och kärleksfull och det ÄR jag såklart det med, men tydligen var bloggen idag en outlet för saker jag lämnat bakom mig. Det fungerar, det med!

Ha en fin dag! <3