Kanske borde jag ha gjort något igår. När hans bil körde förbi en halvmeter framför mig på övergångsstället och han hänger ut genom fönstret och är så djävla nära intill med sitt obehagliga leende. När han sedan hängde ut genom fönstret i 30 meter innan han bryr sig om att titta framåt och köra vidare. Kanske jag skulle ha givit honom fingret då. Eller åtminstone gjort det när han körde förbi mig andra gången. 

Men jag var rädd. Vad gör jag om han blir arg, går ur bilen och attackerar mig? Skriker på hjälp? Vad gör jag om hjälpen inte kommer, om folk bara stirrar, rycker på axlarna och går vidare..?

Jag är inte en stor människa. Jag är tre äpplen hög och har just börjat bygga muskler efter år av extremt dålig mathållning. Jag kan kanske springa men jag hade fel slags skor på mig för att det skall vara en säker utväg.

Och jag känner mig så djävla svag för att jag ger honom makt över mig såhär, för att jag blev rädd och för att jag även idag fortsätter att må dåligt över det som hände. Att jag inte bara kan brush it off och gå vidare som att inget hänt. Jag känner mig som en svag människa för att jag plötsligt känner oro över att gå ensam utomhus.

Jag har fortfarande så djävla dålig känsla i magen. Nervös. Funderade på vägen till jobb imorse ifall jag kanske borde skaffa ett busskort så att jag kan åka hem från jobb på eftermiddagarna. Morgnarna har hittills varit lugna, det är nog bara en eller två gånger jag har blivit catcallad på väg till jobb. Det är på hemvägen de är vakna, idioterna.

Vi får se. Det känns väl bättre om någon dag när det är lite mer distans mellan nu och då. Jag brukar lyckas rycka upp mig ganska bra. Det känns bara som att det är ett problem som börjat eskalera mer och mer. Jag är bara rädd att det skall gå längre.

Det var allt, for now.