Min nyårsgrej (”löfte”) var att jag inte skall ta fler bilder med filter, för det förvränger skallen på mig. Så jag försöker så gott det går att ta bilder med min vanliga kamera, men den gör ju sin förvrängning, den med. Här är i alla fall ett porträtt från i fredags när jag tog med Johan ut på Pivo för att fira hans födelsdag.

Det är ju ehhh typ fem månader sedan jag skrev något sist? Hej, igen. Igen, igen, igen. Alla dessa pauser. Nu ger vi det ett nytt försök, utan löften om någon form av konsekvens i detta för jag har ju ett liv också.

Saker jag har gjort hittills i år:

• Slutat ta selfies med filter
• Besökt Polen med Johan, vilket inkluderade besök hos en polsk smed långt ut på landsbygden
• Två semesterveckor med lite mellanrum
• Fyllt 41
• Varit på spa med mamma
• Gått minst 10k steg om dagen i 6,5 vecka (nu har höften sagt ifrån så jag pausar surt ett par dagar)
• Börjat springa igen; kan springa strax över 3 kilometer utan paus nu
• Sytt större delen av min medeltidsgarderob (HK)
• Gått ner i vikt/storlek så att min överklänning som INTE ÄR KLAR numera är FÖR STOR och behöver korrigeras suckkkkkk
• Haft hjärtproblem i snart 90 dagar i sträck :))))

Ah hjärtat då? Det var ”kul” grej som hände. Vi är alltså på dag 89 idag. Det är lite olika hur illa det är dag för dag; den senaste tiden har det FÖR DET MESTA varit chill, men det är ju alltså att hjärtat slår en massa dubbelslag, ”hickar”, hoppar, värker. Jag har varit på akuten, jag har varit på vårdcentralen, jag har gjort ett fyrtioåtta timmars EKG (som jag fem veckor senare inte fått svar på :))))) fuck sjukvården tbh jag ORKAR INTE hålla på att jaga dem men jag fattar ju att jag måste så heja mig) och enligt alla tester som har tagits så har jag perfekta blodvärden, blodtryck, lungvärden, inga fel alls på sköldkörteln, bla bla bla ingen har någonsin varit så frisk och kry som jag är. Jag tror väl att det kan vara stressrelaterat, men skall man bara leva såhär nu? Med ett hjärta som emellanåt gör mig så tokig att jag till slut bara går och lägger mig för att jag inte orkar?

Suck. Aja. Det är vad det är. Jag får väl försöka jaga vårdcentralen igen. Jag vill bara få VETA så att jag sedan kan be dem dra och försöka hitta någon som är intresserad av att hjälpa mig. Läkaren är tydligen ”väldigt upptagen” och ”har inte tid” att svara just nu men kommer att ”höra av sig” och mm, visst. Jag kommer att ta kontakt med en annan vårdcentral så fort jag har tid, en som specialiserar sig på klimakteriebesvär. För alla mina symtom stämmer VÄLDIGT BRA in på klimakteriet så varför inte. Jag är 41, this is my life now. Bla bla.

Nåväl. Det är en solig dag, utanför jobbet har någon lämnat ett par blommor i en vas med en skylt om att ta en blomma och njuta av dagen och sådant gör mig glad. Imorgon skall jag jobba i Majorna, på fredag kommer Elvira till oss och får sin sista födelsedagspresent (hon blev ju 15 i måndags, wow!) och sedan blir det nog en lugn helg. Jag har en klänning att sy färdig — och sy om, för den delen, eftersom den som sagt plötsligt är alldeles för stor i ryggen pga jag har blivit nästan en decimeter smalare än jag var när jag började sy den. (jag var stor då, jag är normalstor nu — jag har inte blivit farligt tunn, oroa er inte!)

Right-oh. Har ni saknat bloggen? :P