Egentligen utan lust att skriva, det är för mycket just nu. Jag har haft magkatarr i två dagar. Jag får emellanåt fladder i hjärtat. Det löser sig, jag har bara …haft en dag. Eller två. Fick jobba halva lunchen också, MEN jag är ledig imorgon och det är 40 minuter kvar av den här dagen så det skall jag väl överleva.

Imorgon: Ullared med pappa och Prescilla! Det blir bra.

Så… Helgen, då?

I fredags hade vi världens mysigaste picknick i Redbergsparken, där det förvisso var varmt som i en häxfitta (eller kan man inte använda den termen på svenska?) i början, men sedan blev det rimligare efter att solen försvann och vi dansade och sjöng och pratade allt mellan himmel och jord och jag är så glad över det här lilla gänget med internetvänner som man ändå helt plötsligt HAR? :) Fin grej.

I lördags var Johan iväg hela dagen på Ranernas Wargame, och jag var bakis. Cirka så. På kvällen for jag och Elvira in och åt hamburgare med pappa, Prescilla och Fredrik med familj. Nisse fick en karaokemaskin som var det mest hysteriska jag hört och vi skrattade så att vi grät när den lille karaokekingen (han är 3 år!) fick feeling utav helvete och rockade livet ur en restaurang som absolut inte ville höra någon form av gremlinsång från en tre äpplen hög pojke med runda små kinder. Strunt i dem! Det var skitkul. Jag fnissar bara jag tänker på det <3

Igår for vi ut till Stora Amundön och eftersom det åter igen var 30 grader ute (i fucking SEPTEMBER) så blev det inget fiske, men däremot så badade i stort sett hela gruppen (utom jag, pappa och Prescilla) och vi grillade korv och försökte mest överleva värmen. Det var en väldigt fin dag tillsammans, och jag är imponerad och GLAD över att jag brände mig noll trots att jag var i den gassande, brännande solen i flera timmar. Solskyddsfaktor 50, från Dollarstore. Var det den eller att solen trots sin värme är en septembersol? Oklart. Glad över bristen på soleld, klagar INTE.

Natten till söndag fick jag ju då alltså magkatarr och har sovit cirka inget. Natten till måndag var väl likadan, det gör ont i vinklar och jag vet inte riktigt. Jag knaprar Novalucol och försöker att inte låta saker bli så himla skrämmande, men yeah. Jag vill ha onsdag kväll, då är vi klara med den här skitjobbiga bilflytten. HOPPAS JAG.

Jag ser jättemycket fram emot att åka till Ullared med pappa och Prescilla imorgon? Jag hoppas på en mysig dag utan för mycket hysteri. Jag hoppas att jag skall hitta julklappar! Jag har en lista med grejer jag skall kika på, ni får hålla tummarna att jag hittar det jag vill.
På kvällen skall vi äta middag ihop och sedan blir det hejdå, igen. DET ser jag inte fram emot. Att säga hejdå, alltså. Det är det värsta jag vet. När ses vi nästa gång?

Det finns en liiiiten plan på att försöka ta sig till Filippinerna nästa vinter. Vi får se. Det skall finnas pengar och semesterdagar till det. Vi får kika på det, tänker jag.

Det blev ju ett blogginlägg ändå, detta. Vad bra. Jag slutar om 30 minuter och då tar jag bussen hem. Skall brottas med diskberget och sedan skall jag försöka läsa vidare i min bok som jag har cirka hälften kvar av nu. Jag försökte läsa på lunchen men eftersom det hela tiden ringde folk om olika saker så gav jag som sagt upp och jobbade istället. Ibland får det vara så.

På måndag måste den lämnas tillbaka. Vi kämpar på.