Högt och lågt, alltså. Det är mitt liv nu. Inga gråskalor här inte, antingen är det svart eller vitt!

Nu var jag onödigt dramatisk. Det får jag dock lov att vara för jag är ju helt plötsligt FÖRKYLD (jajajaja jag VET att jag häromdagen satt och skrev och skröt om hur djävla frisk jag är för tillfället) och surar över detta. Vaknade mitt i natten med halsen full av taggtråd och det är så djävla taskigt, faktiskt.

Igår var det högt; jag sprang 5 kilometer och satte eventuellt rekord? Jag var dock 46 sekunder ifrån mitt lilla mål på sub-30, men jag är så NÄRA. Så sjukt NÄRA. Jag var irriterad igår över att jag missade målet, vilket är korkat. jag BORDE ju vara glad över hur snabbt och bra jag sprang, och hur bra det ändå kändes i kroppen trots att jag pushade den.

Jag mådde bra igår, jag var bara trött. Det kändes absolut inte som att det skulle vara en risk att springa, då hade jag ju inte gjort det. Men hepp, här sitter jag med sockervadd i skallen och skitont i halsen och kraxar i telefon och får medlidsamma blickar från kollegorna.

SKITLIV.

Dramatisk, igen. Oroa er inte, jag mår bra bortsett från förkylning. Det blev ingen långpromenad imorse och det blir ingen långpromenad förrän jag är pigg igen. Jag kommer att gå raka vägen hem från jobb ikväll och lägga mig och vila (och dricka torsdagsöl såklart!) och sedan bara chilla tills allt är piggt och alert igen. Jag skall ju orka spela rollspel på lördag, så! :)

Men ja. Lärdom jag kan dra av detta: utmana inte Nurgle, det slutar inte bra.

Hepp!