Ett talande huvud och en ömmande kropp

IMG_20150527_095152

Det blev innebandy igår! Det gick jättebra! Jag hade inte ont! Jag lyckades göra ETT mål på en timme! Jag har knappt sovit inatt på grund av träningsvärken! Jag fick ta bussen till jobbet för jag klarar knappt av att gå! Wooo!

Jag har så ooooont i min kroppppppp. Men det betyder ju bara att jag har aktiverat muskler som inte är vana vid att göra grejer och att de nu försöker bygga ihop sig igen – vilket stärker dem – och det är ju faktiskt en bra grej även fast jag går som en 85-åring och mest av allt bara vill krypa ihop i en liten boll någonstans och gny. Jag hade ju alltså lagt fram kläder och ställt klockan och planerat att gå upp vid fem och springa (jag hade planerat en finfin sträcka att springa, till och med!) men jag vaknade till en timme innan klockan ringde, insåg att kroppen var död och gav direkt upp hoppet om en morgontur. Det fick bli lite sovmorgon istället, även om sömnen inte direkt var något att hänga i julgranen pga sov dåligt pga hade ont.

Jag drömde en djävla massa konstiga saker men det jag minns bäst är att Al Bundy’s huvud var med. Ja, hans huvud. Nej, inte resten av hans kropp. Han hade blivit halshuggen av någon kvinna, men huvudet levde fortfarande. Lite som i ”The Brain that Wouldn’t Die” (även känd som ”The HEAD That Wouldn’t Die” för varför skall man vara konsekvent för) med Jan in the Pan. Han var hur som haver sjukt bitter – well, ni vet, utöver det vanliga – över att han numera bara var ett talande huvud utan kropp.

Körlektion igår och jag hetsar fortfarande för mycket. Missade en STOPP-skylt vilket var sjukt pinsamt, men lyckligtvis var det ingen annan trafik i närheten så det var ingen fara på det viset. Men ja. Nej. Jag VET ju att man skall stanna vid stoppskyltar, men jag var verkligen helt blind för den. Sedan fick jag leka på motorvägen och det gick bra, men jag fick hjälp vid en avfart som låg precis vid en påfart för där var det djävlar i mig knivigt att ta sig in utan att krocka med folk. Eller, så uppfattade ju i alla fall denna elev det, så. Nästa vecka kör jag på måndag+onsdag, veckan efter är jag i Tyskland och direkt efter semester har jag lektion på måndagen och Riskettan på torsdagen och, öh, sedan är det slut på lektioner. Jag insåg dock under gårdagens körning att detta med att behöva köpa till lektioner nog är något jag faktiskt behöver göra, för jag känner mig inte alls fullt så bekväm med att köra som jag borde göra by now. Jag kan ta mig fram med en bil utan att skada andra eller mig själv, jag kan ta mig från punkt A till punkt B, men det är så mycket överallt omkring att jag nog vill ha lite mer tid att finslipa tekniken med lärare i bilen. Vi se hur det känns efter att mina sista sex lektioner har avslutats :)

herregUD denna träningsvärk?!