Imorse var bara väldigt NEJ. Klockan ringde. Jag stängde av den. Jag låg kvar i sängen i nästan en halvtimme innan jag kunde uppamma tillräckligt med orka för att gå upp. En dusch. Lite kläder. Ett ansikte. Ut ut ut, på väg. Framme på kontoret. Fortfarande inte jättepepp på dagen. Sedan kikade solen fram och det blev genast bättre. Sedan gick solen i moln och stannade där, men det känns ändå bättre. Jag behöver mer solsken än jag får just nu.

Nu lite bra musik (Unwoman), ett sista ryck för att få klart vad jag vill ha klart innan jag går för dagen och sedan promenad hemåt. Igår blev det 17 000+ steg innan jag kom i säng, idag blir det kanske …10? Jag vill gå 17k igen men har inte tiden till det. Måste tvätta. Orkar inte ta en promenad. Det är kallt och grått och trist. Behövs solsken där också, inget gör en lika pepp på att gå ut som löften om solsken och blomdoft och vårkänslor.

Jag är lite oklar med på vilken fot jag står idag. Det är inte toppen men det är inte botten. En ganska grådassig dag med mycket ”lagom” på det dåliga sättet. Det blir nog bättre imorgon, jag har bara varit opepp på allt sedan jag vaknade imorse.

Tvättid ikväll. Inte jättesugen på det heller, men det är skönt att få det överstökat. Byta lakan i sängen är alltid en trevlig sak – man sover så djävla fint när det är nybäddat och man är nyduschad och sådär lagom mosig och bra.

Men vi ger upp det här gråa nu, va? Det är dags för vårsol, håller ni inte med? #vågavägravårslask