Har hamnat i någon form av dystert, just nu. Vet inte när det kom, vet inte när det släpper, men jag har bara noll och ingen ork till något alls just nu. Träna fungerar, men då skall jag ha tid för det också. Har så mycket grejer jag måste fixa och det börjar bra men sedan sätter jag mig ner efter en liten stund och så är allt tillbaka på noll igen. Igår gick jag och lade mig halv nio, somnade tio efter att jag läst en stund. Drömde drömmar om händelser som inte var mina. Klockan ringde halv sex, jag funderade på att somna om en stund och sedan gick jag upp ändå. Insåg att jag har noll lust med något alls just nu. Jag har planer för kvällen och det är bra planer och de kommer att pigga upp mig och få mig på topp, det har jag inga tvivel om. Det gäller bara att lyckas ta sig fram dit också, men det löser sig väl på något sätt.

Jag har ingen lust att vara sådär. Höstdepp? Jag vet inte. Jag är mest bara väldigt meh och skulle helst av allt bara ligga hemma på soffan ett par dagar och försöka reda ut hjärnan. Martin kommer på fredag, jag får hålla ihop tills dess. Eller ja, jag får fortsätta hålla ihop även när han har kommit. Vi har inte setts på så länge nu och jag vill inte släppa dysterbomben rakt på honom så fort vi äntligen får ses igen. Han är hemma sjuk och jag vill bara vara där och pyssla om honom och försöka få honom att må bättre. Istället sitter jag här i Malmö och känner mest bara för att gå och gömma mig ett tag. Det släpper. Det gör det alltid. Det är bara jobbigt just nu.

Jag vet inte ifall jag kanske kommer att ta en liten paus ifrån bloggen eller ifall jag orkar fortsätta skriva just nu. Det märker vi. Om jag plötsligt försvinner så vet ni vad det beror på. Jag vill ju helst skriva en uppdatering om dagen för det är så kul att titta tillbaka på hur livet varit och vad jag gjort och hur jag mått osv, men ibland får man sätta annat i första rummet också.

Vi säger så.