Här är jag 16 och har tandställning :)
Hatkärleken till skolan. Jag hatade hur jag mådde där, hur mobbingen påverkade mig på djupet och hur folk kunde bete sig mot mig. Jag hatade att jag tvingades vara ensam när jag så oerhört behövde någon som ville hålla min hand och låta mig förstå att jag OCKSÅ var värd något. Jag hatade att tvingas höra hur töntig och dålig jag var. Det sätter ju spår, såklart.
Men. Jag älskade ändå att vara där. Få lära sig saker! Världen öppnades framför mig – ta valfri bok och plötsligt var man någon annanstans. Älskade svenskan, älskade engelskan, älskade bilden, älskade musiken – och detta till den grad att jag hade musikkunskap som tillval och därmed hade tre timmar musik i veckan, inklusive en timme kör! ÄLSKADE KÖREN. Sjunga, showa, uppträda. Luciatågen, avslutningarna, Höstrocken, vårkonserten. Underbara älskade kör. Underbara älskade musikkunskap. Och så alla designämnen jag fick chans att läsa. Känslan i magen när jag lyckades få godkänt både i matte A och B, trots den ständiga skräcken att jag skulle misslyckas.
Så det är hatkärlek. Vi kan väl kanske lättast sammanfatta det som att jag älskade skolan i sig men hatade människorna. Det finns såklart undantag, jag är inte ett väsen som hatar och hat är ett för starkt ord i det här fallet. Men ibland är det lättast att måla i svart och vitt, för att visa på extremer och hurpass de skiljer sig. Jag hatade inte alla. Jag hade vänner, till slut, och det betydde mycket. Jag önskar bara att jag hade haft andra förutsättningar på den sociala fronten, helt enkelt.
Så för de som skall tillbaka till skolan efter jullovet idag: Jag avundas er och jag avundas er inte. Kanske är det sista terminen för er, kanske tar ni studenten till sommaren. Världen ligger öppen framför er, det är bara att ta ett kliv ut och se var man landar.
Fast jag pluggar också idag :) Lyckligtvis har jag ett jobb där man faktiskt får lära sig saker :D ♥
Åh, du hade vänner ;)
Jag tänkte på dig dagarna innan jul när vi hade dina gamla musiklärare på besök på min skola. De har tydligen en tradition där ”Snabel” och Pelle kommer till vår skola med elever och spelar julsånger och dansar – både mysigt och kul! :)
Nej, vad roligt! :D
Jadå, jag hade vänner – på slutet. Det var inte så mycket av den varan under de första nio åren, dessvärre, även fast jag hade folk som kallade sig mina ”vänner”. Men men :)