Det hade ju såklart varit ett rent brott mot naturlagarna ifall jag för en gångs skulle hade gått runt och känt mig fullständigt tillfreds, inte sant? Därmed har jag alltså fått ångest. Över en riktigt korkad grej, därtill, men det förminskar ju dessvärre inte känslan över att saker är FEL.
Varför har jag ångest nu, undrar ni kanske?
– Jag har fått färg på ryggen.
Min tidigare så kritvita rygg blev svedd av solen, jag fick värre soleld än jag räknat med och just nu ser det nästan ut som en vanlig solbränna? BORT MED DET! Jag gillar att vara självlysande i mörker; har jag lyckats hålla mig såhär jämnblek över hela kroppen i 13 år vill jag gärna fortsätta med det också. Hu. :(
Jag hoppas att det bleknar bort och försvinner dirrmode, för detta är inget jag är glad över ALLS.
Som sagt. Skitgreja. Men tillräckligt för att jag skall känna mig som en suboptimal människa och helt plötsligt sjönk självförtroendet ytterligare en bit. BLÄH.
Detta är hur en Zombierygg bör se ut:
(vilket för övrigt är en av bilderna ur min favoritserie med bilder; Zombie goes Huldra! Har planer på att göra om denna photoshoot så fort jag a) får tillräckligt långt hår igen eller b) införskaffar en bra peruk!) Foto taget av Ida, 2003-09-02 :)
Jag vet precis vad du menar! Har också massa små bruna fläckar som förstör min awesome bleka hy >:
Bah, det är inte ens fläckar! Jag hade ju en skjorta med djup ringning på ryggen på mig på lajvet, så det ser typ ut som en sjömanskrage :< Hoppas att det är som vanlig soleld och bleknar bort, för jag vill banne mig inte se ut som att jag skulle ha solat :/
Du får cosplaya Sailormoon så länge ^_^
Pale is the shit. Jag hatar också solbränna. Förstår verkligen inte varför många finner solbränd hy attraktivare och ”friskare”. Jag är blek av naturen, betyder det alltså att jag ser sjuk ut? BS säger jag.