Sliter och längtar, trånar och trängtar

Seg idag. Men kanske måste man inte alltid vara så förbannat pigg?

Funderar på att göra en tidig afton. Jag läser lite Stephen King nu igen, och känner mest för att krypa ner i min sköna säng och somna med boken över huvudet och lite bra musik i lurarna ;)

Snart är veckan slut! Då blir det en veckas semester på Gotland – fy fan vad jag längtar! Är dock lite orolig att jag har för höga förväntningar och kommer att bli besviken. Är det inte jobbigt när ens naiva sida slåss med den cyniska sidan sådär? Man vågar aldrig vara hoppfull. Jag saknar mitt naiva jag, hon var lätt att ha att göra med. Men erfarenhet gör en bitter, man får lära sig den hårda vägen vad som händer när man litar för mycket på folk. Hepp.

Nä. Packa resväska borde jag göra. Imorgon blir det rollspel (fortfarande Deathwatch) och på fredag skall jag tvätta+gå ut en sväng. Mjau :3

Underbara älskade stad; underbara älskade ö.

2 svar på ”Sliter och längtar, trånar och trängtar

  1. Hoppas man aldrig blir man inte lika besviken. Jag känner mig trygg i min cynism. Går allt åt helvete, ja då går ju allt som jag föreställt mig och jag blir inte ens förvånad. Går allt bra, då blir jag jätteglad för det är så oväntat.

    • Det är så jag försöker köra också, men den naiva delen av mig är lite för stark ibland. Det händer att jag målar upp hela scenarion om hur fint och bra allt är innan jag hinner hejda mig :/

Kommentarer är stängda.