Det längtande hjärtat

Som det är just nu kommer Martin KANSKE att få komma hem imorgon, och jag har tydligen verkligen tagit fasta på detta och ampat upp det till cirka tretusen i pepp. Imorse vaknade jag en halvtimme före larmet och kunde VERKLIGEN inte somna om pga mer pepp än en femåring inför julafton, så jag gick till sist upp och plockade lite i lägenheten istället. HAN KANSKE KOMMER HEM IMORGON! Och gör han inte det så kommer han på fredag eller lördag, och det är inte jättelänge tills dess heller vilket jag behöver hålla fokus på ifall jag nu får besked att han inte skrivs ut imorgon, för att stävja besvikelsen. Men omg omg omg. Jag är helt galet uppe i varv och stirrar på klockan i hopp om att den skall gå fortfarade så att jag förhoppningsvis kan få ett positivt besked snart :D

Annars är jag mest trött, just nu. Eftersom jag inte sov jättebra i nättras :P Den här veckan tar ganska mycket på krafterna också; först jobbar jag hela dagarna och sedan har jag cirka en timmes bussresa sammanlagt för att hinna träffa Martin i en timme. OM han kommer hem imorgon (HOPPAS!) har jag sagt att jag inte kommer idag, så har jag ett par timmar på mig att få ordningställt det sista lilla jag kan fixa hemma. Då är jag hemma halv sju ikväll och har tre timmar på mig innan jag inte kommer att orka göra mer, så vi får se. Jag vill ju att lägenheten skall vara perfekt — och det är lustigt, för för honom kommer den ju att vara perfekt oavsett, det är bara jag och mina egna dumma idéer om vad som är korrekt i det här som styr just nu. Det hade kunnat vara precis samma bombnedslag som det var på julafton när vi for iväg och han hade inte gjort ett ljud ifrån sig för att klaga, men jag har ju nu ägnat tre veckor åt att försöka få ordning och reda i kaoset och, well, jag vill att det skall vara så fint det går att få det. För honom, och mig, och oss.

Från och med nästa vecka behöver jag vara igång med löpträningen igen. Det är cirka 120 dagar till Göteborgsvarvet och jag har inte sprungit på över en månad nu, vilket ju ABSOLUT inte stressar mig alls, LOVAR. Host. Det blir bra det där, jag behöver bara komma igång och sedan vara konsekvent.

Men i övriga nyheter är det onsdag, jag är väldigt förtjust i den nya skrivaren jag installerade på jobbet igår, jag försöker få ordning på ett schema jag inte har haft tillgång till på en månad och snart är det vår igen. Det börjar redan bli lite ljusare om dagarna, hålla sig ljust liiite längre om eftermiddagarna. #soon, liksom.

Så ja. Det var väl vad jag hade att komma med idag. Tjipp och wog!

1 svar på ”Det längtande hjärtat

  1. När Olle skulle komma hem bad jag lite folk komma hem och hjälpa till att storstäda. Inte för att han hade brytt sig, men jag kände att det var lite illa att jag inte gjort ett smack åt någonting på hela den tiden.
    Det blev faktiskt en rätt trevlig städkväll. :-D

Kommentarer är stängda.