Ovår

Efter 112 dagars runstreak kan jag säga att något av det bästa jag har gjort i allt detta är att dagligen markera i min lilla ärende-app att jag har sprungit, för annars glömmer man liksom bort det. Har jag sprungit? Skall jag springa? När sprang jag senast? Selfies och en liten bock i kalendern gör all skillnad där.

Så det går framåt, det gör det ju. Numera springer jag 2,0-2,5 km om dagen, skall försöka uppa lite till. Problemet är ju dock att det samtidigt är så djävla tråkigt? Jag springer varje dag och emellanåt ser jag ju till och med fram emot att komma ut, men under själva springturen är det ju sällan man känner sig enormt inspirerad att bara …fortsätta springa, liksom. Lite av problemet är väl kanske att när jag sticker ut så har jag specifika rundor beroende på hur långt jag skall springa, och då har man väl inte så mycket utrymme för ambition om man inte skall omkalkylera hela löprundan för att hamna rätt (dvs hemma) i slutändan.

Nåväl.

Livet är bra! Solen skiner, det är ljust om kvällarna, i tisdags var jag och Eva (kollegan) ute och tog en öl med en fd elev och det var himla trevligt. I helgen skall vi (corona-säkert) fira brorsönerna som fyller år idag + imorgon och nästa fredag kommer bästis-Eva och dricker vin och lyssnar på häxig musik och firar Valborg med mig och iiiih lilla längtet ändå! <3

Fyra timmar kvar av arbetsdagen och sedan skall jag hem för en torsdagsöl innan jag knallar över till Johan och chillar. Hoppas att det inte är så förbaskat kallt ute när jag skall ut sedan, jag är alldeles för lättfrusen för det här udda vårvädret vi drabbats av. Det haglade igår! Dock bara under en kortare stund, men liksom …det är snart maj. Våren, skärp dig.

Nu skall jag fortsätta med dagens arbetsuppgifter. Har en liten lista med grejer jag betar av allt eftersom. Struktur. Gillar’t.

Ha det fint!