Sådär ja, nu har jag spelat fotboll i en timme. Riktigt kul, men frågan är ju hur värt jag tycker att det är på jobbet imorgon när jag kommer att få kräla som en krabba för att ta mig framåt ;)

Sist jag spelade fotboll var på Gotland, 060606, mitt i natten. Det var jag, Eric, Johan, Viktor och någon jag har glömt namnet på (bodde typ granne med Eric?). Vi var fulla, dryga och spelade 2 mot 2, med en målvakt. Jag och Eric var på lag, såklart, och han gjorde mål. Full och glad och heja som man vill på sitt lag så kastade jag mig såklart på honom för att ge honom en kram, med det lilla problemet att jag inte riktigt siktade. Så jag hoppade helt sonika en bit för hög, och mosade hans läpp med mitt ena bröst. Eftersom detta var under den korta tiden då Eric var singel så var han faktiskt inte helt missnöjd, blödande fläskläpp till trots. Humhum.

Vädret utanför, på tal om äpplen, är helt underbart. Jag blir tokig, det är verkligen min sorts favoritväder! Det spöregnar, det är inte iskallt, det blåser lagom mycket och det är mörkt och höstigt. Det luktar regn, det luktar höst i ankommande och det är så sagolikt ljuvt att jag sitter som hänförd och stirrar ut genom fönstret. Jag älskar höst! Jag älskar färgerna, vädret, doften av död och förruttnelse, de mörka kvällarna och känslan man har när man sitter uppkurad i en fåtölj med en kopp té och en bra bok i ett rum fyllt av tända ljus! Det gör mig helt …jollrig!

Mina soundtrack för höst: Opeth – Damnation, Dimmu Borgir – Puritanical Euphoric Misantropia, Mortiis – The Smell of Rain. Det räcker bra så :)