Ömhet

Intervallerna igår gick bra! Jag var så SJUKT opepp på att springa och var verkligen på väg att ställa in, men jag vill inte sätta krokben för mig själv heller för börjar man ställa in fast man är varken sjuk eller skadad så har man snart slutat springa, och det vill jag ju inte. Jag stack ut och hade målsättningen ”en misslyckad intervallrunda är bättre än inget alls” men jag lyckades ta mig hela vägen runt, och var BARA 2 sekunder långsammare per kilometer jämfört med min rekordrunda förra onsdagen, så öh. Go me!

Jag sov dåligt i nättras. Benen har surrat och värkt och ryggen är fortfarande arg på mig, så imorse ställde jag om klockan och sov en timme extra och hade sedan en väldigt lugn morgon hemmavid där jag mest sprang runt och provade kläder och åt en långsam frukost på soffan. Tog vagnen från tåget imorse och tar vagnen till tåget ikväll, med siktet att ta så få steg jag kan idag. Kroppen behöver uppenbarligen vila, samtidigt som jag ju bara VILL ut och röra mer på mig. Men idag och förmodligen imorgon, vilodagar. Okejrå.

Ikväll är det jättespännande hockeymatch men jag tänker mig att jag kör ut Martin hemifrån och sedan dricker varm choklad, pysslar med julklappar och ser på film. Jag tror det hade varit bra för mig. Skulle han mot förmodan inte alls vilja gå hemifrån får jag anpassa mig därefter, men med tanke på hur ball matchen verkar kunna bli så …bye :D

Veckan är snart slut! Imorgon skall jag tvätta och annars ta det lugnt. Städa lite, tänker jag. Det blir stökigt hela tiden, hur man än gör. Två fullvuxna personer på liten yta, och så vidare. Det här är mitt liv nu. Vårt liv :P Man får göra det bästa av situationen. Det löser sig :)

Bra kropp imorse, bortsett från att den värker och surar. Det är fint att se att allt mitt hårda arbete liksom pays off <3

Hejråååå