Torsdagsfredag och världens fånigaste sätt att svara i telefon

Här är något bra: Imorgon klockan två tar jag bussen till Lund! Himla bra grej, faktiskt. Julklappar! Vin! Toro! Michaela! Anna! Dåliga youtubevideos! Pasta! Jag ser fram emot det.

Jag sov inget vidare i nättras. Jag vaknade till och kunde inte somna om och låg bara och irriterade mig över Martins snarkande. Till slut lade jag mig på soffan istället — detta pga klockan visade sig vara 3:54, hade klockan varit typ 6:00 hade jag tagit en promenad istället. Jag somnade om, till sist. Och drömde. Om Anna. Om familjen. Att Ricard hette Patrik och att han hade skaffat en telefon när han var typ åtta och att han svarade i telefonen med riktigt konstig, skitnödig röst och sade ”hallå det är PattEeEeeeeeEeeeeeh” vilket jag och Anna hade skitkul åt, och sedan vaknade jag av att jag grät för liksom …hon finns ju inte längre. Det var jobbigt. Då var jag ledsen att jag inte låg inne i sängen och kunde krama på Martin en stund, men jag ville inte gå in och störa honom. OCH NEJ JAG HADE INTE STÖRT, men ni vet. Jag vill inte väcka folk pga knäpp i skallen emellanåt.

Men jag saknar henne. Fy FAN vad jag saknar henne. Det är ju alltid extra tungt nu när det närmar sig jul. Familjehögtiden. Så många minnen, så många skratt. Och den där jullåten som jag HELT RANDOM anknutit till Anna och blir jätteledsen av att höra trots att jag älskar den, och hur jag varje år får försöka ease myself into att lyssna på den för att liksom inte få en känslochock första gången jag hör den.

Älskade syster.

Ikväll leker jag och Martin fredag. Han skall göra räkmackor åt oss och sedan skall vi ha soffhäng och se på Ullared och bara mysa ihop. Det ser jag fram emot! Jag siktar på myspyjamas och tjocksockor och bara sitta intill och var kära i varandra medan vi ser på muppar som jagar Det Ultimata Fyndet. Så himla bra grej. Torsdagsfredagen.

Ha en fin dag, hörni <3