Varning: Jag tänker prata om min förkylning nu. Det innebär äckliga detaljer. Om ni inte vill läsa om sådant så sluta läsa helt eller hoppa vidare ner till där jag säger till!

Slemhostan är ett faktum. Min hals gör så ont när jag sväljer och jag vaknade mitt i natten och kunde inte sluta hosta. Hostade upp klumpar (MYS) så jag fick till sist sätta en spyhink vid sängen eftersom jag var rädd att jag skulle börja kräkas av hostandet. Jag vet inte HUR men till sist somnade jag om igen. Idag är jag trött, så djävla trött. Hostar fortfarande grönt slem. Googlar en hel del, men alla sidor säger att jag 1) har varit sjuk i normalt antal dagar, 2) slemmet har rätt färg och 3) det är en vanlig förkylning. Så jag fortsätter att ta Bisolvon mot slemhostan, dricka vatten hela dagarna och knarka halstabletter. Imorgon SKALL jag till jobbet, fuck’s sake!

Här är det okej att läsa igen:
Jag är bara så sjuuuukt trött på att vara trött hela tiden. Kroppen värker. Jag RASAR i vikt. Jag har gått ner åtminstone ett kilo av att bara ligga på soffan och dricka nyponsoppa. Jag vill bara frisk, pigg och stark. Jag vill ut och SPRINGA! Vem fan vill ligga på soffan och ha ont hela dagarna? Djävla skitförkylning!

Jag är trött på drömmarna. Jag är trött på mardrömmar och obehag och att vakna och inte veta vad som var dröm eller verklighet för att jag ligger och halvsover. Tydligen LYCKADES jag med något i nättras. Jag vet inte VAD, jag vet bara att jag var jättenöjd över detta. Jag *tror* inte att jag har åstadkommit något, men jag är också väldigt övertygad om att jag HAR det och man kan ju bli galen för mindre.

Jag skall se ifall jag kan lyckas ta en liten promenad senare idag. Jag tror att frisk luft och väldigt lätt motion skulle vara en bra grej idag. Jag har legat i min lägenhet sedan i söndags och börjar bli lite lätt tokig på att ha samma djävla väggar om mig hela tiden.

Ikväll har jag en tvättid jag får kämpa mig igenom – jag tror inte att jag kan få en annan tid innan jag åker iväg på måndag, så det är bara att gilla läget och försiktigt ta sig igenom tvätthögen. Det blir bra.

Men ja. Det är gnällbloggande på hög nivå just nu. Ni får ta det, eller så får ni sluta läsa tills jag någonstans hintat att jag är frisk och skriver om roliga saker igen :P

(jag har ju smittat Martin också, så han ligger hemma hos sig och mår preciiiis lika bra som jag :P men om 6 dagar är vi båda friska och på väg till Filippinerna!)