Jag sprang imorse, because I’m awesome like that! Snäppet längre än i tisdags, men det tar sig! Jag kommer lite längre för varje gång och jag har inte bråttom. Jag är bara så glad att jag är igång med att springa igen. Jag skall inte ropa hej innan jag är över bäcken osv, men just nu ser det ändå bra ut på träningsfronten och det gläder mig.

Inte ett spår kvar av gårdagens huvudvärk vilket är väldigt skönt. Man blir så enormt handikappad av att ha så ont att man inte kan röra sig. Istället för att vara produktiv och peppig så bara …ligger man där. Och vantrivs. Och vill gråta, men man vet att OM man börjar gråta så kommer skallen att värka etter värre. Det är inte lätt när det är svårt, som man säger.

Fredag! Det känns inte som en fredag pga min sjukdag igår, men det ÄR en fredag. Jag skall försöka få ordning på min nya klänning i helgen – jag behöver flanera iväg och köpa gul sytråd som matchar det gula yllet, men jag har lila sytråd hemma så får fokusera på den lila halvan ikväll :) Inpassningen av klänningen är relativt klar, jag skall bara finurla över hur jag vill skära den kring halsen innan jag kan göra saker på allvar med den också. Skall också se ifall jag kan få till en vettig längd på den – jag lyckas ALLTID göra mina klänningar antingen precis för långa eller precis för korta. Kan jag inte för en gångs skull få det lite mer …perfekt, tack? :)

Solen skiner och man skulle nästan kunna tro att det är sommar idag. Vi får se hur dagen utvecklas, tror jag. För min del får det gärna INTE vara 29 grader när jag skall gå hemåt i eftermiddag. Jag saknar 6k steg för att få mina 15k för dagen, men jag kommer att få minst 4k av dem på hemvägen. DET LÖSER SIG. Det är femte dagen i rad jag kommer att nå mitt stegmål! Jag är nöjd :D (det syns lite på vågen också, så ^^)

För övrigt, ganska random: Imorse när jag sprang sprang jag förbi en butiksentré och det var blod på asfalten utanför? Jag vet inte. Det var märkligt. Det var rött, blött och i små fläckar. Om det INTE var blod så var det något annat av precis rätt mättnad och färg, vilket jag lite grann ifrågasätter. Samtidigt – varför var det BLOD på asfalten? Jag stannade aldrig, jag sprang vidare. Det fanns inte en människa i närheten, och från vad jag kunde se var det bara blod just DÄR, så hade någon blivit skadad och släpat sig därifrån så borde ju fler blodspår ha vanligt synliga.

Lite Magnus Archives på det efter att jag sprungit färdigt och man är ju redo för vilka lovecraftianska konspirationsteorier som helst :D

Ha en bra dag! :)