Jag stör mig enormt på att jag skadade foten i onsdags. Jag kan fortfarande promenera någorlunda långa sträckor innan det gör ont, och jag har den lindad för stöd. Jag försöker ta det lugnt med den så att den får läka, men det tar emot. Jag vill ju springa! Jag vill fortsätta jobba på kroppen! Men jag vet att om jag fortsätter träna just NU så kommer det att bli värre. Det förtar dock inte känslan av att jag missar. Usch. Har tackat nej till innebandyträningen på onsdag, trots att en liten version av mig själv står bakom örat och viskar förföriskt att ”vänta tills onsdag, foten kanske är bra tills dess!” Jag står emot. Tyst med dig, demon. Jag skall INTE spela innebandy denna vecka, hur gärna jag än vill. Vila är bra mellan varven.
Vågen fortsätter att visa lägre siffror. Från att ligga på 62-63 kilo om dagen gick den ner till 62-61 och nu ligger jag på 61-60 och det sjunker för varje vecka. Snart börjar musklerna väga dock, men det är bra vikt. Jag fokuserar inte allt för mycket på vågen, måttbandet visar mer korrekt hur det går för mig. Och jag SER smalare ut. Jag tittar i spegeln och inser att jag på tre veckors dagliga promenader har gått bort väldigt mycket av det där ”flobbet” jag har stört mig på på min mage under så lång tid. Det där som gör att jag skäms om folk ser mig i profil när jag sitter ner. Vad snabbt det går framåt, det här! Benen är slankare och muskulösare, magen är fastare, ansiktet har smalnat lite och armarna börjar bli mindre hängiga. Nu skall jag bara vidareutveckla träningen till att innehålla mer än gång/löpning så att jag få träna resterande kroppsdelar lite också. Whee!
Bör få mina nya löparskor på posten denna vecka. Ser fram emot det, även om det känns lite vemodigt att jag inte kommer att kunna snöra på mig dem och ge mig ut i löpspåret direkt. Vilar foten, som sagt var.
Men peppen är det inget fel på, än. Den håller i sig och är lika stark nu som tidigare. Bra där!
Vi kämpar vidare! Så länge foten godkänner så kommer jag att promenera – blir den värre blir det uppehåll på allvar. Men just nu så är jag glad över det lilla jag kan prestera :)