Som vanligt är det inte flickan i spegeln som skrivit brevet

554006_498726710145547_2062522460_n

Det blev ett par öl med ett gäng kollegor igår kväll efter att jag städat, tränat och ätit. Kort men koncist, och trevligt därutöver :)

Idag är jag trött, som vanligt på tisdagar. Innan jag lyckas lösa mina söndagsrelaterade sömnproblem kommer varje vecka att vara väldigt segstartad, men jag vet dessvärre inte hur jag skall åstadkomma en lösning i frågan så det får ligga på hyllan tillsvidare; antingen får jag återkomma till det senare eller så löser det sig själv. Jag är ju medveten om att det är ett problem, så nätterna mellan söndagar och måndagar kommer ju inte direkt som en överraskning.

Idag skall jag såklart fortsätta städa, och när jag kommer hem skall jag packa upp saker/ställa saker tillrätta. Jag skall förmodligen träna lite också, vill komma igång klokt igen efter ett par veckors relapse där jag inte riktigt kunnat köra på i det tempo jag velat.

Jag ser inte ut som jag borde och det både stör och förvirrar mig. Jag som vanligtvis ser snäll och ”söt” ut ser just nu bara bitchig ut. Jag vet inte riktigt vad det är som aktiverat denna attitydsförändring, och jag vet heller inte huruvida det är bra eller dåligt. Men jag känner mig obekväm med att se mig själv i spegeln när det jag ser inte motsvarar förväntningarna. Häromdagen var jag stressad och nedstämd och återföll i mitt gamla mönster där jag bara kunde se mig själv som väldigt ful. Jag känner mig inte ful idag, men jag vet inte om det är ett borderlinefall nu när jag mest känner mig störd över hur jag ser ut. Får se ifall det rätar ut sig – det kanske blir vettigt igen när jag är klar med allt vad lägenhetsstress heter och kan få vila klokt om nätterna och återgå till mina gamla rutiner igen.

Ohwell, sluttjatat for now. Hej så länge :)