Martin ser snygg och glad ut, jag ser full och lurig ut, pappa gäspar och Prescilla är glad. Men vad är en bild om inte en stannad sekund? Jarååå.

Lördag. Det är Electric Xmas ikväll och vi skall gå. Just nu försöker jag mest känna att jag kommer att våga mig ut trots att jag hostar så att jag tappar andan och hela skallen känns full med slem. Men jag har en fin klänning, en underbar kavaljer och vill gärna se Aesthetic Perfection, så det blir utgång om jag så skall bäras dit! *peppen*

Innan dess skall vi posta julkort och paket och fan och hans mormor, jag måste sy om ärmarna på klänningen, någon form av mat skall inmundigas och jag vill städa här hemma. Plus att Martin typ inte har något att ha på sig så vi får se vad vi kan göra för att åtgärda den saken. Jag tycker att han är jättesnygg oavsett vad han har på sig, men det är ju alltid roligare att klä sig lite efter the occasion,liksom.

Imorgon åker Martin hem och kommer sedan inte tillbaka förrän 8 dagar senare. Det är rekordlänge vi kommer att ha varit ifrån varandra, och det följer då direkt på vårt rekordlänge vi har fått vara tillsammans (3 veckor). Det kommer att kännas väldigt konstigt och VÄLDIGT tomt, för det känns så fint att få ha honom här dygnet runt, som att vi bodde tillsammans. Men jag har en hel del saker som skall fixas inför jul så jag får uppehålla mig med det och låtsas om inget, så kanske jag inte saknar sönder mig så mycket som jag misstänker att jag kommer…

Nåväl. Jag har saker att göra och behöver komma igång med dessa nu. Kram på er! (och glöm inte att tävla om en bok hörni, den är helt klart värd det :))