Livet är ju väldigt vackert nuförtiden. Jag har ett jobb jag verkligen trivs på och med. Jag har kollegor som är jättetrevliga. Jag har en pojkvän jag mår väldigt bra av, och som jag älskar. Så jag tänker inte säga att jag hade kunnat ha det bättre!

Men…

…jag saknar att kunna sitta i soffan med Amanda en sen lördagkväll, titta på anime och pipa över söta pojkar, bra musik och ljuvliga kläder.

…jag saknar att inte kunna möta Eric på stan mitt i natten för att ta en promenad genom Visby och snacka skit, tömma hjärnan och hjärtat lite.

…jag saknar att inte ha möjlighet att sitta hos Leo tre dagar i sträck och snacka skit och sy lajvkläder och vara sådär seriöst oseriösa och känna sig sådär glad som bara Leo kan göra en.

…jag saknar att inte kunna promenera hem till mommo närhelst jag känner för det, ta en fika och låta henne få PRATA.

…jag saknar att inte få fira jul och födelsedagar och påsk eller vilka djäkla högtider som helst med hela min familj. Mamma, pappa, mommo och mina syskon. Få vara hel igen.

…jag saknar att inte kunna lyfta luren och ringa Anna och veta att hon är den enda i hela världen som verkligen kan FÖRSTÅ mig just nu. Jag saknar allt som har med Anna att göra. Jag drömmer om henne ibland. Det gör mig nedstämd och det ger mig andnöd för jag vill kunna spola tillbaka tiden och få ha henne kvar. Älskade älskade syster min.

Ni betyder alla så djävla mycket för mig. Jag hade så gärna velat ha möjligheten att göra allt detta samtidigt som jag bor och jobbar i Malmö. Sådär som att ni alla bor runt kvisten här bara. Lika nära som i Visby. Liksom. Älskade, underbara ni ♥

(och så saknar jag lite att ha svart hår)