Reviderar titel till ”Det här tycker jag om att äta”, klockan är 11 så det enda jag har hunnit äta hittills idag är två källarfranskor till frukost.
Jag har alltid varit väldigt picky när det kommer till mat. Som barn vägrade jag äta om det inte var något jag ville ha, och med ett par syskon med samma ”åkomma” så brukade det vara så att när vi satt sex personer runt bordet hade minst fyra olika maträtter på sina tallrikar.
Det kan ju också tilläggas att under mina 12 år i skolan åt jag sammanlagt inte tillräckligt många skolluncher för att täcka ens ETT års skolgång. Detta resulterade i att jag hade i stort sett inga muskler alls (vad gäller det abstrakta, muskler som i styrka och inte muskler som i fysisk kroppsdel) och kunde inte ens spänna armen när jag tagit studenten. Detta löste sig dock iochmed att jag började jobba.
En ganska rolig episod i frågan är under den vecka då jag var i Soest i Tyskland på en veckolång språkresa, där jag tidigare hade förvarnat min värdfamilj att jag var väldigt kräsen och att jag inte ville att de skulle ta upp om jag inte åt särskilt mycket. Den där sortens brev som personer som jag tycker är jättejobbiga att skriva, ni vet.
Så när jag väl satt där vid deras matbord med hela familjen samlad, tillsammans med de andra två svenskarna från min skola som bodde i samma familj under veckan, så tittar fadern upp på mig och frågar mig nyfiken ”Was iβt du?” (Vad äter du?) och efter att jag först missförstår frågan som ”Was ist du” (vad är du?) så lyckas jag till slut börja rabbla upp maträtter och liknande jag inte tycker om. Det går ju bra det där, tills jag kommer fram till att jag skall säga vitlök. Jag kan inte för mitt liv komma på vad vitlök heter (Knoblauch), och inte heller de andar svenskarna kan komma på ordet, så istället börjar jag försöka förklara vad det är. Vampyrer skyr det, man har det i tzatziki, det äts mycket i Italien och Frankrike, det är en lök; den är inte gul, den är inte purjolök, den är VIT. Och hur jag än försöker förklara vad det är för ord jag inte kommer på (jag säger det ett par gånger på både svenska och engelska också, IFALL ATT) så tar det säkert fem minuters förtvivlat pladdrande innan han plötsligt lyser upp och säger ”Ah! Du meinst Knoblauch!”. Ett ord jag aldrig mer kommer att glömma ;)
Anyhoo. Så, vad äter denna lilla Zombie då? Jag tror att de flesta som träffat mig är väl medvetna om min stora förtjusning i kött. Mmmm, kött… Oxfilé, fläskfilé, flankstek, biff, bacon… Listan kan göras lång. Smörgåstårta är sjukt gott. Korv med bröd kan vara helt underbart, i synnerhet om det grillas i natur kvällen före lajv tillsammans med Eric och Leo. Currygrytor. Det mesta, nuförtiden. Det kommer alltid att finnas saker jag inte äter; jag är till exempel inte alls förtjust i fisk (fast jag gillar att ha makrill på macka!) och även om jag numera faktiskt äter maträtter med vitlök i är det kanske inte den smak jag primärt suktar efter.
Mammas smörgåstårta – så gott så man dör. Och får magknip, för man äter för mycket :3
Jag har en skum vana att ta kort på vad jag äter och lägga upp på instagr.am, så är ni nyfikna kan ni alltid lägga till voodoobunny där. Det kommer även upp bilder på sniglar, skor och böcker, typ.