Foto: Mia Schlyter

Kanske inte vemod, men eftertänksamhet. Cirkuläritet. Försöker få grepp någonstans så att jag kan dra det med mig in i ett mörkt hörn och sätta mig där en stund, gömma mig lite för omvärlden.

Saker jag vill kunna skriva här, men det finns omständigheter som förhindrar att jag kan få skriva av mig om detta bara sådär. Jag bär runt på det ensam. Det är tungt, men det är det enda sättet.

Nya intryck som satt det i gungning igen. Nog bara jag som överanalyserar. Det är väl ingen stor sak, kanske. Bara lite sådär… jag vet inte… dystert. Jag hade ju gärna haft någon som burit andra halvan, liksom? Men ja. Alltså. Jag försöker inte skapa oro, det är inga konstigheter så. Bara jag som fastnat i en del minnen och tankar, och inget värre än så.

Som sagt. Jag är inte vemodig, dyster eller nere. Jag är mest… begrundande. Och kanske lite orolig. Vissa saker som är på väg i samma riktning, kanske..?

Meh. Förr eller senare så tröttnar jag på att undanhålla allt och bara spiller ut det här. På gott och ont. Men tills dess… så packar jag ihop allt igen och trycker in det där längst ner i minnesförrådet. På en sådan där hylla man inte kollar så ofta, typ.

Vi säger så.