Somnade runt tolv igår, vaknade till igen vid tre. Gick på toa, gick tillbaka till sängen och kände väl mest att jag nog inte skulle kunna somna om – sängen var varm och obekväm och jag var mer matt än trött och lite stressad över att jag vaknat. Somnade dock om, och när klockan ringde nu nyss så satte jag mig upp med ett ryck. Jag minns inte nu vad jag drömde, men det var helt galet och jag var övertygad att om jag skulle snooza och somna om så skulle jag inte vakna igen. Lagom paranoid start på dagen, I like. …oh, wait.

Helgen kändes väldigt kort. Helt plötsligt var det söndag kväll klockan nio, och jag verkar inte ha åstadkommit ens hälften av vad jag planerat för helgen. Så, trots Project Runway ikväll så är planen att jobba livet av mig för att få det städat här ikväll – imorgon kommer mamma och imorgon eller onsdag kommer Nathaniel hem, och just nu ser det ut som Hiroshima här. Galet bombnedslag, stökigare är någonsin och jag är missnöjd. Så hem från jobb och städa som en toka idag, helt enkelt. Det blir ju så snyggt när det är klart, så får försöka hålla fokus.

Annars blir det väl en dag, samma som alla andra måndagar. Jobba jobba jobba, bli klar och gå hem, chilla och invänta påföljande tisdag. Blöh. Ibland är det lite för ensidigt, känner jag. Men ja. Det är bra ändå. Rutiner rutiner.

Såhär smart känner jag mig ibland.