Igår kväll när jag sprang (väldigt långsamt och försiktigt pga halsen) var det BARMARK ute och jag sprang i mina vanliga löparskor och kände mig jättenöjd över detta, så jag antar att det på något vis är mitt fel att det sedan snöat satan under hela natten (och fortfarande) så att världen är täckt av en decimeter djävla SNÖ idag?! Suck. Icebugs imorse, det gick bra efter omständigheterna men det är ju så drattans tungt att lyfta fötterna när man springer i snömodd :/

I alla fall: 48 dagars runstreak! Woo!

Men ja. Trött. Trött på vädret, trött på att vara seg, trött på saker som måste lösas i sista sekund. Det blir bättre, såklart. Jag vet att jag inte alltid framstår som optimist men jag har väldigt mycket större tilltro till att saker kommer att lösa sig SOMEHOW än jag har att de inte skulle göra det, liksom. Man får bara ta det dag för dag, och göra det bästa av situationen :)

Lite udda dock, att det snöat som fan i typ 14 timmar och de inte har bemödat sig att ploga än? Jag (och Ingemar!) har skottat här utanför vår entré, men det är ju djup djävla snö överallt på både trottoarer och vägar, så öh. Lös detta, plix plox.

Lär kännas i axlarna imorgon att jag har skottat. KUL.

Men ja. Annars är det bra. Det är det ju. Jag borde inte klaga, generellt är allt väldigt bra, och det finns absolut de som har värre. Men så är det väl alltid? Oavsett hur illa man kan må finns det ALLTID någon som har det sämre, men det hjälper en ju inte heller. Hela den där ”tänk på barnen i Afrika!”-grejen liksom. Jag mår väl inte bättre för att de har det sämre än jag? Det är ett väldigt konstigt tankesätt.

Right-oh. Ha en fin dag!