En ganska speciell löprunda igår, ändå. Jag hade först tänkt försöka mig på att springa det vanliga surtevarvet, men tänkte sedan att ”jag är nöjd om jag tar 3k bort till IP och hem igen”. Det jag sedan gjorde när jag väl skulle ut och springa var att starta ett intervallpass jag hittade i Runkeeper — jag är lite allergisk mot intervaller egentligen, men det ÄR bra träning så
¯\_(ツ)_/¯

Vad jag sedan insåg var att det var ett EVIGHETSPASS utan synlig horisont så jag bara sprang och sprang och sprang och för varje springintervall sprang jag allt snabbare i hopp om att det skulle vara den sista men ICKE. Det tog aldrig slut! Efter 37 minuter avbröt jag passet, då hade jag sprungit 5,5 kilometer vilket kändes helt okej ändå.

Det var svinkallt ute och när jag skulle promenera en kilometer hem så höll jag på att DÖ så jag sprang lite till, fast jag egentligen inte orkade. Då var jag så stel, så hela kroppen surade på mig för att jag tvingade den att springa när den liksom var REDO ATT DÖ. Knasigt.

Hemma åt jag lite chips (hjälper mot blodsockerfall jag tydligen numera alltid drabbas av efter löppass) och hoppade i duschen. Duschade i cirka tusen år, sedan var jag varm och trevlig igen. Kröp i säng med en bra bok och en varm filt och läste tills jag somnade. Himla trevligt, ändå.

Idag skall jag gå på stan en snabbis efter jobb; skall kolla efter strumpor på Stadium + köpa en ny Flyliner på Sephora pga min är i stort sett slut vilket irriterar mig varje morgon när jag försöker sminka mig.

Jag är mentalt trött, och well öh fysiskt också efter springpass, men jag mår bra. Jag är mest bara ledsen, men det går att leva med, runt, kring. Saker …blir bättre. Jag försöker fokusera på det som är bra och kul istället för att grotta ner mig allt för mycket i det som får mig att vilja gråta.

Ha en fin dag!