Liten Carina, tandlös Anna

Det finns ju en del små julminnen som bitit sig fast. Det finns väl MÅNGA minnen som biter sig fast, men julminnena är ju liksom ett snäpp bättre, typ. En lista, för mitt eget höga nöjes skull, och i ingen kronologisk ordning:

• När Anna kom hem från fastlandet och hade mössa på sig och lyckades lura mig att hon frös om huvudet för att hon snaggat av sig allt hår.
• …när pappa tagit hem en 10-litershink med majonnäs som tog upp halva djävla kylen för att Anna älskade majonnäs och han ville skämta med henne. Good times :D
• När Anna hade med sig sin knepige grekiske pojkvän hon träffade när vi var på Kreta typ fyra månader tidigare och hon och jag lämnade honom kvar hemma med familjen och bylsade iväg i snön för att gå upp till Öster och köpa cigaretter åt henne och godis åt mig. Jag vet inte varför vi inte gick till Kometen som låg ett stenkast hemifrån, men det var en fin promenad. Jag kommer ihåg att det var kallt, att vi skrattade och att jag åt en ask med violgodis.
• Våra olika hörnor i gillestugan där vi hoardade våra julklappar innan utdelningen var avslutad och det var dags att öppna. FRENZY!
• Att vi alltid slogs om vem som skulle få sitta bredvid mommo <3
• Dagen innan jul när vi först pyntade moffas gran, sedan mommos gran, sedan våran gran. Mycket fika, mycket värme och kärlek, och kvällen som alltid mynnade ut i knäcktillredning för mamma och Beatrice Potter för mig.
• ÄNGLAGÅRD
• När mommo sov kvar på jul och låg i min säng och jag på en madrass på golvet.
• Hur hela familjen packade in sig i 1-2 bilar efter frukosten på julafton för att åka till kyrkogården och tända ljus hos våra saknade. Det här är varför jag emellanåt får julmyskänslor av att promenera på kyrkogården före jobb.
• Smusslet med papper och tejp och presenter. Hur mamma alltid fick vara ifred i köket eller storrummet när hon slog in våra paket för vi ville ju inte veta i förväg, men hur vi ändå alltid klämde och skakade på vissa paket lite extra när vi fick hjälpa till att lägga dem under granen :3
• Rastlösheten när vi efter lunch väntade på att Kalle skulle börja.
• Att vi varenda djävla år skulle göra en massa marsipan vilket alltid gick till såhär:
  Anna, Fredrik och Ricard övergav mig vid bordet för jag var för snäll för att överge och jag stod till slut ensam och ba FUCK IT och rullade all marsipan till små bollar, trots att de första kreationerna var innovativa och noggrannt gjorda tomtar, grisar och julgranar. Att INGEN FUCKING ÅT MARSIPAN på julafton, trots att de tog upp en avsevärt stor del av godisbrickan mamma alltid ställde fram åt oss. VARFÖR GJORDE VI MARSIPAN INGEN VILLE VARKEN GÖRA ELLER ÄTA SKITEN lol <3

Vad mycker jag tycker om julen! Vad mycket jag saknar när vi var en hel familj som firade tillsammans på det viset. Jag och Martin bygger vår egna familj och våra egna traditioner, dock, och jag ser fram emot när vi väl får in barn i bilden. For now skämmer vi bort mina brorsöner, yikes vilken hög med presenter vi råkade få ihop till dem… :o