Det finns så mycket kärlek i mitt hjärta och i min mage och det är himla fint, faktiskt! Bara att tänka på att jag i jul kommer att få vara hos Martin i två veckor utan avbrott gör mig så djäkla glad att det spritter i hela kroppen.

Snackade lite om det häromdagen med Martin: Min hud är så oerhört mycket bättre sedan vi blev ihop. Märkligt nog mådde inte huden så bra när jag dels var med mitt ex och dels var ”mellan förhållanden” (och öh, bodde med mitt ex) Märkligt hur stress och dåligt mående kan påverka hur man ser ut, eh? ;)

Med träning, mer glädje i livet, bättre skills på smink och en bättre garderob är jag plötsligt en snyggare och roligare person. Det här går inte ens ut på ”Allt är Martins förtjänst!” för det handlar ju om MIG, men han är ett väldigt fint stöd och en person jag verkligen mår bra och känner mig trygg med. Det är viktigt. Jag brukar inte skriva om mitt ex eftersom han är ute ur mitt liv och inte längre ett problem, men samtidigt är det just nu relevant att nämna eftersom jag märker sådan stor skillnad. Det GÖR stor skillnad, detta med vem man har i sitt liv. Jag har ju – som jag tror att jag nämnde häromdagen? – skurit loss ett par ”giftiga” vänner ur mitt liv under åren. Energivampyrer. Sådana där man umgås med och sedan känner sig helt slut efteråt – till skillnad från de vänner man umgås med och sedan skuttar hem från med ett stort leende på läpparna. Jag är 33, jag tänker vara väldigt restriktiv med vem som faktiskt får vara med i mitt liv eller inte. Det var svårare när man var 20 och ville vara alla till lags – jag vill fortfarande vara folk till lags och hålla mig god med personerna omkring mig, men jag är hårdare med vem jag släpper nära inpå nu. Faktiskt.

Hur jobbigt det än var att gå igenom uppbrottet från exet så är det något jag idag ser som en väldigt positiv grej. Jag läser gamla blogginlägg och de DRYPER av dåligt mående och sorgslem, och jag önskar att jag kunde sträcka mig tillbaka i tiden och säga ”Carina, det KOMMER att bli bra! Jag lovar!” för just då, där, så kunde jag inte se längre än den svarta horisonten som omgav mig. Good riddance! Nu är jag sedan länge förbi det där och mår bra där jag är just nu i livet.

Jag menar – det är ju ingen hemlighet att jag vill flytta till Göteborg helst IGÅR och att jag är frustrerad i den nuvarande situationen med jobb och boende, men det är ändå en spottstyver. Det kommer att lösa sig. Han väntar på mig. Uppenbarligen var inte 2017 året det Hände, men det är snart nytt år med nya chanser. 2018 – då DJÄVLAR.

Det här inlägget handlar egentligen inte om något, men det handlar också om allt? :D
Jag är glad med personerna jag har i mitt liv idag. Jag saknar inte personerna som har knuffats ut – jag kan sakna det vi HADE, men det är en annan sak. Det är inte personen som är det viktiga där längre. De VAR viktiga, då och där. Alla är viktiga, på sitt sätt. Men jag har gått vidare och omprioriterat och har en VÄRLD av nya människor omkring mig. Och de är viktiga NU.

Ha en fin dag, krama på de ni tycker om. Och de ni inte tycker om? Snacka med dem, eller knuffa bort dem. Det är bara onödigt att släpa runt på folk ni inte blir glada av och som bara suger ur er all livsglädje och energi.

Krams!