Faktiskt väldigt störigt och samtidigt sjukt i-landsproblem att jag fick på mig ett par jeans som är lite för små idag. Magen bara väller över kanten, och då har jag inte ens SÅ stor mage. Löste det genom att knäppa upp dem och sätta en snodd runt knappen istället, så nu har jag iaf lite andrum. Bra grej.

Vi har haft möte hela dagen som sagt, men det är slut nu. En timme kvar av arbetsdagen och sedan skall jag rusa vidare med allt annat som skall göras. Ingen rast och ingen ro, men för det mesta är det ändå okej :)

Om jag INTE skulle ha åkt iväg till Göteborg imorgon så hade det varit morgongym igen på fredag, men nu blir det först på måndag. Å andra sidan kommer jag att kunna få mina tre pass på gymmet nästa vecka; nästa helg skall jag INTE åka bort, så då kan jag utnyttja min fredagsmorgon som jag vill :) Också ett i-landsproblem; buhu stackars mig som måste åka på intervju/till min pojkvän och inte får träna :'(

Jag funderade lite på det igår när jag gick hemåt: Som barn var jag väldigt positiv och optimistisk, och någonstans vände det till cynicism och negativitet samtidigt som jag TRODDE att jag fortsatt var positiv till vad som än lades för mig. Nuförtiden är det till och med folk som anmärker på att jag är negativ, så jag behöver jobba lite på det där. En sak jag utmanar mig själv till är att alltid FÖRSÖKA vara positiv till saker, och att inte säga ”nej” just because. Ibland föreslår Martin mat jag egentligen inte alls är förtjust i, men jag ger det gärna ett försök. I 95% av fallen så blir det vrålgott när han lagar, och plötsligt sitter man där och ba ”kan vi inte äta potatismos eller stuvade makaroner pls”? fast det är något jag aldrig tidigare har tyckt om. Jag försöker också att säga ”JA!” till alla andra förslag han har, för jag vet ju att det alltid blir bra. Och blir det inte bra är det väl bara att avbryta och göra annat, liksom? Det är en utmaning, men jag hoppas ändå att den får mig att växa lite. Och att den gör mig positivare.

Jag vill ju kunna tala sanning när jag säger ”Jag är en himla positiv tjej!”

SAMTIDIGT så ÄR jag det! I alla fall på jobb, trots allt gnäll om dagens möte (haha alla dessa motsägelser här alltså). Jag försöker alltid bemöta folk med ett leende och jag minns ju hur jag i affären kunde ha lite sämre dagar men hur snabbt det vände om man bara ansträngde sig för att vara glad och trevlig mot folk. Fake it until you make it, liksom. Det kommer efter ett tag, ibland är man bara lite segstartad. Jag tycker om det. Jag saknar tiden som kassörska, ändå. Ibland saknar jag bowlinghallen också, men egentligen bara kollegorna. Arbetet var tungt och emellanåt kändes det som att jag aldrig skulle komma därifrån, men vi hade kul. Det var många skratt och dumma internskämt och smygpizzor i köket och knäppigheter som pågick i det köket <3

Nåväl. Jag skall se vad jag kan hitta på att åstadkomma innan jag piper hemåt om en timme. Ha det bra! :)