Torsdag! En bra dag, faktiskt. Jag inledde den med att springa och lyckades för första gången 2017 springa fem kilometer innan stopp. Det kändes bra. Jag var inte snabb, men fuck speed just nu för det viktigaste är att jag kan springa långt, inte snabbt. Fyra månader till Göteborgsvarvet och jag TÄNKER klara det! Så det så :)
18 dagar i rad har jag mött mitt mål på 15k steg om dagen. Kroppen mår bra. Väldigt bra, till och med. Benen känns sjukt starka – jag vet detta eftersom jag är en sådan där konstig djävel som ibland/emellanåt när jag går klämmer mig själv på låren för att liksom känna musklerna i rörelse. Jag gillar mina ben. Jag har alltid gillat mina ben, även när jag har hatat resten av min kropp.
Är det inte konstigt hur enkelt det är att hata sin egen kropp? Skalet vi alla bor i? Vi uppmanas ju för den delen hela dagarna att hata våra kroppar. Media postar bild efter bild på perfekta män och kvinnor som INTE ENS SER UT SÅ SJÄLVA PGA PHOTOSHOP GALORE men trots att alla vet att det är redigerade bild så tittar vi på dem och suktar efter att se ut sådär. Magrutor och biceps för männen, fasta bröst och liten midja för kvinnor. Jag är trött på det här självhatet. Jag har försökt under en längre tid att make peace med min kropp men 2017 får fan vara året jag tar detta på allvar.
Igår vaknade jag i en kropp som var gud. Igår var min kropp en gud och jag tillbad den. Min kropp är gud idag också. Inte liksom Vitekrist eller någon annan monoteistisk gud, utan något vilt och rått och hedniskt och fullt av styrka. Jag skall låta min kropp få vara gud. Det är det minsta jag kan göra efter att ha tvingat min kropp in i en snäv djävla låda där den försökt hållas under alla år sedan tonåren när min kropp började ändras från barnsligt oskyldig till ett vuxet föremål som betraktades och dömdes efter vuxna riktlinjer.
Nu gör vi fred, du och jag kroppen. Låter det inte som en bra plan?
Idag vill jag säga att jag älskar mina starka ben, mina ibland ömma armar och min sjukt söta näsa. Så var det med det.
Ha en bra dag! :)