Ibland känns bloggandet mer som ett måste än liksom ett fritt val? Jag vet inte. Det beror nog på vad jag tycker att jag har att komma med för dagen. Minns ni när jag började blogga när jag pluggade och ibland postade saker 17 gånger om dagen? Ha! Vet inte ens ifall detta är bättre eller sämre, denna tystnad emellanåt.

Hur som haver.

Jag fick pris på vad det kostar att laga/rengöra min kamera igår. I nättras drömde jag mardrömmar om pengar. Dat sammanträffande, yo. I drömmen var jag och Martin och (olof..?) i en bowlinghall och jag skulle köpa kaffe åt (oss) dem så jag beställde tre koppar kaffe och sedan fick jag betala 690:- för detta. Jag protesterade lite milt, men hon tjejen i kassan ba ”DET ÄR JU SÅ MYCKET DET KOSTAR” och det kunde jag ju inte argumentera mot, så jag betalade. Av någon anledning köpte jag kaffe tre gånger, och satt sedan hos Martin och klagade på att jag fått köpa kaffe för 2100:- och att det inte kändes okej.

Kameran kostar en tusenlapp att laga. Billigare än att köpa en ny, antar jag. Jag skulle få hämta den imorgon, så jag kommer åtminstone att kunna ta den med mig till Göteborg i helgen när jag och mamma skall på afternoon tea på finhotell. Ingen aning var jag skall trolla fram en tusenlapp ifrån bara sådär (sparkontot) men det löser sig. Jag får ta det snålt som fan nästa månad. Det här året är så dyrt! Eller ja, kommer att bli dyrt.

Igår sprang jag och det var bästa rundan 2017. Jag tar mig upp från detta, det har varit en svacka nu under december och jag hoppas att jag kan lossna och komma igång igen nu under januari. Springer imorgon igen. Det blir bra. Jag blir bättre. Varje runda lär mig NÅGONTING.

Gårdagskvällen spenderades på soffan, framför Bones. I måndags åkte jag på dödsvärk i vänster handled och var helt andefattig, igår var handleden okej igen men humöret kvarstod, typ? Idag är jag seg. Mensvärk just nu. Och jag skulle vilja blogga om hur djävla bäst det är med menskopp men jag vet inte ifall det är något som folk VILL LÄSA? Liksom, är det tmi? Det är ju fullt naturligt med mens. 51% av befolkningen (lider av) har det. Ni kan ju säga ifall det är något ni hade velat läsa om, iaf. Menskopp, alltså.

Idag var jag ju i alla fall hos audionomen och testade hörseln. INGA FEL ALLS. Jag hör precis så bra som jag borde höra. Först gjorde detta mig nedslagen, för om det inte är hörseln rent fysiskt så varför hör jag så dåligt? Deppade ner mig ganska mycket där ett tag, kände att är det inte öronen så är det väl hjärnan osv. Martin peppade på telefon, jag var mest trött och ledsen. Sedan kom jag på att det är SKITDUMT att vara ledsen över att man har helt okej hörsel? Vafan. Ibland ÄR jag alltså dum på riktigt, haha. Nu har jag ryckt upp mig. Martin hade förslag på hur man kan träna upp hörförståelsen för att kanske få lättare att uppfatta och HÖRA vad folk säger. Han är bra.

Nu skall jag återgå till jobb osv. Ni får ha en bra dag! :)