Jag är på kontoret idag. Egentligen ville jag stanna hemma och jobba, men jag måste ju fungera också. Kan inte bara skygga undan för att det känns bäst. Förkylningen är under kontroll just nu, jag snörvlar och nyser lite men annars är det ingen fara. Halsontet jag kände av i tisdags verkar ha skrämts på flykt. Däremot är skallen full av sörja och dy och jag vet inte ens var jag skall ta vägen med allt detta om jag skall vara ärlig. Jag funderar på ifall jag skall ta en bloggpaus. Jag kan/vill inte skriva om det här, och jag vet inte hur mycket det ger mig att sitta här varje dag och nämna det (pga behöver ventilera) men samtidigt inte kunna säga ett ord som skulle ha gjort det bättre.

Telefonsamtalet igår gick ungefär precis så dåligt som jag var rädd att det skulle göra. Det förvånar mig inte. Jag är bara så ledsen att det var tvunget att bli så. Jag fick ett meddelande efteråt som gav mig ett falskt hopp att saker ändå var bra, som jag svarade på. När jag vaknade imorse hade svaret kommit under natten; hånfullt, bittert, ilsket. Hepp. Vad kul. Jag sade att jag skulle ringa ikväll igen och det kommer jag att göra. Får se vad som händer. Jag tänker inte svara på meddelandena nu, för jag har inget sätt att svara på dem utan att lägga mig på samma defensiva och aggressiva nivå. Jag bara …jag vet inte. Jag orkar verkligen inte detta. De senaste veckorna har varit skit och det blir inte ens bättre av att man försöker reda ut saker. Tji fick jag för att jag försökte vara vuxen och kommunicera om saker, liksom. Djävla idiot.

Jag är svullen idag. Ansiktet. Jag var ledsen igår. Det blev fyra telefonsamtal (med fyra personer) innan jag fick säga att nu får det räcka, min arm gör ont om jag fortsätter att hålla telefonen mot örat. En femte person ville prata. Jag orkar inte. Jag får ta det ikväll. Det blir väl fyra eller fem samtal ikväll också? Jag som inte ens tycker om att prata i telefon.

Jag vet bara inte hur jag kan ventilera om detta utan att det i slutändan drabbar någon? Jag har pratat med en del av er om det och ni vet vad det gäller, men jag vet inte hur jag skall ta detta vidare. Det händer inget annat i mitt liv just nu, så jag har inte direkt något annat att skriva om här än vad som pågår i mitt huvud. Kanske en bloggpaus är det bästa då? Eller ja, alltså. Kanske inte paus-paus, men snarare ”posta bara något när något som är värt att posta om händer”? Inte denna dagliga uppdatering av ett psyke som börjar hamna på den mörka sidan. Jag vet inte. Vi får se vad jag gör, någonstans hjälper det ju ändå att få sätta ord på pränt.

Jag vet bara inte hur det blev såhär. Och allt detta hade kunnat gå att undvika ifall saker bara gjorts rätt från första början, istället för att det skall komma fram saker i efterhand. Ugh. Förlåt att allt är så djävla dunkelt och tystlåtet, men jag vill inte säga rakt ut. Jag skyddar folk. Mig själv, antar jag? De andra inblandade. Allt är väl egentligen bara ett enda stort missförstånd, men ja. Det är så djävla skit detta.

Vi får se hur mitt telefonsamtal ikväll går. Jag har cirka noll förhoppning på att det skall gå bättre än igår. Jag räckte ut handen mot personen igår kväll och fick bara ilska tillbaka. Det finns inte så mycket att gå på där. Jag försöker vara den vuxna, men jag vet inte hur bra jag är på det. Folk verkar inte respektera mig som vuxen med vuxna tankar, så jag vetefan vad jag ens spelar efter här.

Jag bara …ja. Nä. Jag vet inte. Ha en bra dag, ok?