Jag har sådan kraftig ångest just nu. Hjärtat känns som att det försöker pumpa sylt genom kroppen. Jag är lite skakig. Det löser sig. Det går över. Jag skall springa om ett par timmar, och ikväll skall jag på middag hos Michaela så jag har saker att se fram emot och saker som absolut kommer att ta udden av detta. Det är bara jobbigt just NU. Jag vill mest bara gråta. Jag var på väg att gråta, men jag har kollegor som kommer till kontoret såpass snart att det inte är en bra grej att gråta just nu. Det får vara. Det finns tid till det sedan.

Jag önskar att jag kunde skriva rakt ut vad jag känner, varför det har blivit såhär och vad huvudet är fullt av just nu. Vad det var som triggade min ångest idag. Varför jag vill gråta. Men jag kan inte. Inte just nu. Inte här. Jag försöker inte vara medvetet lurig och sneaky och sådant, jag behöver bara få skriva av mig om saker och just de här sakerna hör inte hemma här just nu. Jag är ledsen ifall ni som läser känner er lurade på någon form av skvaller här. Bara lyssna på mig när jag säger att jag mår dåligt och att jag jobbar på det. Stöd är alltid välkommet. Pepp och kärlek.

Jag ser fram emot att springa idag. Jag borde ha sprungit igår också, men jag orkade inte. Jag såg på Terrace House på Netflix och drack lite vin istället. Lade mig tidigt. Vaknade klockan fem idag och kunde inte somna om. Klockan skulle ringa sex, så jag sade bara FUCK IT och gick till jobbet en timme tidigare. Nu kan jag gå hem en timme tidigare idag också, så det är ju bara bra. Skall passa på att packa min göteborgsväska innan jag skall till Michaela sedan, så slipper jag göra det sent ikväll efter ett par glas vin.

Herregud jag vill verkligen bara snabbspola bort från allt det här. Ge mig livet om ett halvår istället, då MÅSTE ju det här ha passerat och blivit något bra igen? Jag ser inte fram emot en mörk höst med detta som bonus, liksom. Jag vill inte. Jag orkar inte.

Bra saker:
Har hållit budget denna månad. Ingen risk att jag pajar det sista veckan heller. Det här är den första månaden på evigheter då jag faktiskt lyckas komma ur på PLUS. Inget nallande på sparkontot – jag satte över det förbestämda beloppet jag försöker spara varje månad och de pengarna är fortfarande där. Har till och med lyckats sätta in lite pengar på ett annat sparkonto som jag kallar ”Semester”. Det är inte mycket. De lär användas till julklappar. Men det känns bra. Det känns så bra att min planering håller. Att jag har lyckats låta bli att spendera pengar på allt annat liksom? Det finns fortfarande saker jag BEHÖVER men som jag har valt att avstå från att köpa just nu. Jag behöver en badrumsmatta. Jag behöver nya kuddar. Jag VILL köpa en ny palett jag såg på Youtube igår med helt otroliga färger, men den får vänta. Jag får önska mig den i julklapp istället. Jag får önska mig allt i julklapp. Inte för att man direkt får några julklappar när man är 32, men ändå.

herregud kan jag inte bara få krypa ihop under en filt och gråta en stund nu
snart får jag springa. bara tre timmar till. sedan blir det bättre.