Det pågår mycket i livet just nu. I mitt huvud. Saker har bubblat upp till ytan och inget av det är bra. Det känns som att jag drunknar. Jag har fullt upp med att hålla mig flytande, och jag har bra människor omkring mig till stöd (Martin, mina bröder, vänner). Jag fortsätter att afka en stund till. Jag har inget att skriva som kan göra något bättre, och även fast det alltid hjälper att få ventilera i skrift och sätta tankarna på pränt så känns det inte som att det skulle göra någon skillnad just nu.

Jag är bara oerhört ledsen. Jag vet inte ens ifall jag vill spola tillbaka i tiden eller framåt i tiden. Vad som helst som tar mig ur detta, liksom.

Det var allt.