Banana for scale

Om någon hade sagt till mig för 16 år sedan när jag tyckte att gymnastik nog var det enda ämne som skulle kunna utmana matematik i genren ”värsta lektionen i skolan” att jag 16 år senare skulle ha en blogg där jag fan mest skriver om träning för tillfället så hade jag garvat den personen rakt i ansiktet och gått därifrån. Men här sitter jag, dubbelt så gammal som mitt 16-åriga gympahatande jag och har just kommit till kontoret efter ett hårt pass mot benen under morgonen.

Vilka djävla rundor livet plötsligt kan ta, hörni :) Plötsligt äter jag som en normal människa. Plötsligt tränar jag fyra-fem dagar i veckan. Plötsligt sover jag bättre, mår bättre och trivs mer med livet.

Här är i alla fall vad jag utsatte mina ben för imorse:

Jag fick igång mitt Fitocracy igen!

Anledningen till varför jag gjorde så djävla många squats med barbell var för att det liksom inte direkt kändes? :D Jag blev ju trött så det är vissa pauser emellan, men öh… ”Skall det inte kännas mer?” filosoferade jag och gjorde mer. Sedan avslutade jag med box jumps och pushups och när jag gick från gymmet började benen wobbla. Oops. OKEJ DÅ.

Än så länge kan jag fortfarande gå! Vi får se hur det är om ett par timmar när det har hunnit sätta sig. Och, eh, hur det är imorgon ;) Morgondagens gympass är fokus på armar, rygg och axlar så det är inte förrän min springtur på fredag som jag behöver benen egentligen ;))

MEN HALLÅ SNYGGEBEN

Banana banana banana banana telephone

Helt okej endå :3

Ikväll har jag tvättid och skall få ordning på det sista hemma + se senaste RuPaul som ligger hemma på datorn och väntar på mig. Annars tänkte jag mest bara njuta av livet och vara nöjd med ett bra morgonpass :D