Påsken kom och gick och nu är jag 32 år gammal, sedan två dagar tillbaka. Jag skulle kunna skriva något intelligent och djupt om hur ålder bara är en siffra yada-yada och hur åldersnojan släppt, och det är väl så? Jag visste ju att det skulle kännas bättre efter att födelsedagen passerat. Jag tycker inte om födelsedagar I SIG, men åldern är ju verkligen bara en siffra. Jag är samma Carina idag som för en vecka sedan, inget har förändrats. Mitt hår kanske är en millimeter längre pga det växer ju, men ja. Alltså. Carina 31 är samma som Carina 32. Carina 16 var en helt annan person, men det är en halv livstid sedan.

Martin har skämt bort mig sedan jag kom till honom i torsdags. Jag fick först och främst öppna mina födelsedagspresenter direkt; Jag fick en xbox One med The Division till, och ett seriealbum jag dreglade över i London som han smygköpte medan jag var på toa. Lurige djävel ♥

Han hade även förberett allt möjligt i matväg, köpt hem snacks och gjorde störtgod frukost till mig varje dag tills jag åkte hem. Jag förstår fortfarande inte hur jag kan förjtäna en så genomfin människa som älskar mig, men jag tänker banne mig inte klaga över varför den här mannen är min. Han är bäst på alla sätt och vis <3 <3 <3

I lördags var vi på påskmiddag hos Rigmor ihop med Yvonne. Vi åt kalasgod mat och sedan fick jag paket! Presentkort på sf-bokhandeln + Sephora = WIN! Fick även ett par jättefina ljuslyktor som nu står hemma på mitt sängbord och passar in :D

På lördagkvällen kom Alex och Olof över och Martin överraskade mig med en smörgåstårta, omg! :D Han känner mig så väl ♥

På söndagen satt vi hemma på soffan och chillade hela dagen. Söndagen var ju min faktiska födelsedag, och vad jag ville var bara att ta det lugnt och få en söndag ihop med Martin. Vi åt oxfilé och potatisgratäng till middag och sedan spelade han Division med grabbarna grus och jag drack öl och läste min Pratchett-bok och var nöjd med livet.

Igår var det mest slött och vi snackade träning och mysade i solskenet och tittade på naturprogram, och sedan åkte jag hem. Tågresan hem var lika seg som alltid, och vi fick stå still en timme och vänta pga någon idiot hade trasslat in en drake i tågspåret -_- Väl hemma pillade jag lite på min dator och tog fram träningskläder tills idag och lade mig tidigt. ALLT VAR BRA PLAN fram tills jag vaknade strax före midnatt av en djävligt dålig mardröm. Jag minns inte allt från drömmen, men jag hade vänner som bodde hos mig? Två par; det var två män och två kvinnor. De var ihop och sexade och hade sig men just då, nu, så sov de i sina respektive sovrum och sängar och jag gick runt och upptäckte att de alla hade blivit djävligt blodigt mördade och jag fick panik och sprang ut i köket (vikingagatanköket) och ringde 112 och jag skrek i luren att det har hänt mord på Vikingatan 16 och innan jag hinner säga mer svarar pappa (som tydligen jobbade för 112???) ”621 40!?” (vilket är fel, för övrigt, det skall vara 621 55) och jag fattar först då att det är min pappa och jag gråter och ber ”Pappa kom hem” men där vaknar jag och det slutar med att jag får tända lampan i fönstret och sätta igång lite Loreena för att jag till slut skall kunna somna om.

Tji fick drömmen för jag gick fan och morgongymmade ÄNDÅ.

Kort gympass där jag testade lite nya övningar efter rådgörning med Martin igår (allt gick bra! jag är nöjd!) samt spanade på mina begynnande muskler i spegeln.

Idag är det en tisdag som är en måndag och jag jobbar tre dagar den här veckan pga ledig på fredag för jag skall ju till Köpenhamn med vänner och se RuPaul BOTS :D :D :D

Men ja. Ni får ha en bra dag, hörni <3